2.10 Warrisån eller Storidan och Idafors

av Börje Öhman

Bokmärke:

I alla äldre handlingar nämnes Storidan och Idafors undantagslöst för Warrisån eller Wargesåhn, efter vattendraget med samma namn. Så även när trakten första gången sökes som nybygge, vilket skedde redan år 1839.

På odisponerad Krono Allmänning, Norrom Piteå Elf, samt ungefärligen ½ mil från den så kallade Wargesåhns utlopp deruti, finnes Lägenheter deraf att Nybygge anläggas kan. Och är härigenom min anhållan, att för detta ändamål få mig desse Lägenheter, som ligga inom Elfsby Capell församling, till anläggande af ett Nybygge upplåtne, samt att vederbörande Krono Länsman måtte förordnas Synen förrätta, dervid jag skall aflämna så väl fräjde bevis som Borgen för Byggnads och odlingsskyldigheternas fullgörande.

Piteå den 16 Mars 1839

Carl Johan Bergvall, dräng i Korsträsk.

Sedan Bergvall inlämnat denna ansökan till myndigheterna och dessa remitterat den till behandling i samband med allmänna avvittringen i Piteå socken, överlät han år 1847 ansökningsrätten till Nils Erik Grönlund i Korsträsk. Vilken ett halvår senare överlämnade den till Carl Johan Johansson Westerlund. Denne förnyade sedan ansökningen i oktober samma år, varvid konungens befallningshavande avslog densamma med hänvisning till de Palmstruchska odlingsprivilegierna.
Den 4 oktober1854 inlämnade Westerlund ännu en ansökan om att få uppta ett nybygge i trakten. I juli månad 1855 hölls syn och av denna framgår att bostaden var tänkt att läggas vid Varjisåns utlopp i Piteälven. Huvuddelen av ängeslägenheterna var dock belägna uppefter Varjisån. Av detta blev emellertid intet, eftersom myndigheterna ånyo hänvisade till det faktum att de tilltänkta ägorna var belägna på det Palmstruchska odlingsdistriktet.
Även förvaltaren N F Häggström på Borgfors sågverk och arbetskarlen O A Lidström i Piteå stad ansökte om nybyggen, 1855 28/12 resp. 1862 18/9, vars områden sträckte sig uppefter Varjisån. Till dessa sällade sig år 1863 förre gästgivaren Johan Nyström i Luleå gamla stad, vilken år 1859 tillsammans med flera andra övertagit lanträntmästare Öqvists år 1848 gjorda ansökan, att på det Palmstruchska odlingsdistriktet få anlägga så många nybyggen som möjligt.
I samband med avvittringen år 1860 upprättades förslag till mantal, ränta och område för Warrisåns krononybygge. Därav framgår att nybyggets ränta i det närmaste svarade mot 3/4 mantal samt att det erhöll femtio frihetsår i anseende till dess avlägsenhet och markens svårodlande. Som sökande till nybygget uppgavs härvid inspektor Häggström för Borgfors sågverks räkning.
Sommaren 1870 inställde sig kommissions- och avvittringslantmätaren Lars Ruuth i Norra Storfors, eftersom det inte fanns några åbyggnader på Warriså hemman, för att verkställa ny skattläggning å sistnämnda ställe. Härvid infann sig Anders Lundberg som uppgav sig vara ägare till besittningsrätten av Warriså krononybygge samt Carl Johan Westerlund som sade sig vara ägare till besittningsrätten av såväl sistnämnda nybygge som Norra Storfors och Bredsels nybyggen. Westerlund uppgav dessutom att han var missbelåten med att dessa nybyggen ej voro lagda till ett.
När förrättningsmännen begav sig till Warrisån för att fullfölja undersökningen medföljde Lundberg, men inte Westerlund. Efter det att förrättningen avslutats utmynnade den år 1872 i ett nytt förslag till mantal, ränta och område för Warriså krononybygge. Detta förslag godkändes troligen inte av landshövdingeämbetet, varför ett nytt sådant upprättades år 1874, varav det framgår att skogs- och betesmarken minskat samt att nybygget där föreslogs till 9/16 mantal.
Vem som blev förste nybyggare på Warriså vet vi inte med säkerhet, troligtvis blev det inte Carl Johan Westerlund. Detta är så mycket märkligare, eftersom vi här har ett parallellfall till vad som hände med Norra Storfors, där Jon Mattsson och Anders Eliasson som första sökande slutligen erhöll nybyggesrättigheterna. Trots att det först förvägrats dem med hänvisning till de Palmstruchska odlingsprivilegierna och flera andra sökande sedan anmält sig. Första sökande på Warriså var otvivelaktigt Carl Johan Bergvall från Korsträsk, vars ansökningsrätt Carl Johan Westerlund sedan övertagit och därför rimligen borde ha blivit förste nybyggare därstädes. Tilltro får dock sättas till äldre människors berättelser, som säger att Anders Lundberg var den förste som bosatte sig i Storidan, som nybygget sedan kom att kallas. Detta skall ha skett i en jordkula i närheten av Varjisån (se bosättning nr 1).
Anders Johansson Lundberg, f 1822 1/12 som son till Johan Andersson och Catharina Persdotter i Petbergsliden, gifte sig år 1845 med Maja Kristina Eriksdotter, f 1823 15/6 som dotter till Erik Johansson Lindgren och Catharina Carlsdotter i Storfinnträsk. Hustrun hade för äktenskapet sonen Isak Johan, f 1843 10/4, vilken senare bosatte sig i Norra Bergnäs. I äktenskapet föddes sedan följande barn:

Anders f 1846 24/5, gift med Katarina Margareta Lundh från Brännmark
Lars Erik f 1850 19/10, gift med Emma Kristina Engfors från Åkroken
Abraham f 1853 9/2, gift med Anna Dahlberg
Katarina Magdalena f 1859 11/7, gift med Gustav Johan Nilsson
Anna Fredrika f 1866 24/5, gift med Olof Wikström Stenberg

Av dessa barn blev sonen Anders Lundberg och hans hustru också bosatta i Storidan (se bosättning nr 3). Så även Lars Erik Lundberg och hans hustru (se bosättning nr 2), samt Katarina Magdalena Lundberg och hennes man (se bosättning nr 11) och Anna Fredrika Lundberg (se bosättning nr 10), vilken efter mannens död år 1904 blev sammanboende med dennes halvbror Carl Wikström Stenberg.
Som framgår av listan över bosättningar i Storidan så är samtliga från nr 1 till nr 11, med undantag för Backman, nära släkt med varandra. Familjerna fick i medeltal sju till nio barn vardera, frånsett Fredrik Andersson, samt Abraham och "Käis" som fick fyra resp. fem barn vardera. Visserligen blev många av dessa barn bosatta på annan ort, men säkert var Storidan vid 1900-talets början en plats full av liv. Tyvärr inte bara liv, utan också mycken sjukdom och fattigdom som drabbade några familjer. Var det inte epidemier så var det undernäring. Helian Wikström berättade för mig om hus fyra av hans syskon dog av sjukdom i unga år. Åter andra emigrerade. (Emigrationsnot) Abraham Lundbergs och Anna Dahlbergs dotter Anna Amanda, f 1877 10/9, och hennes man Carl Johan Carlsson, f 1871 5/2, flyttade från Storidan till Boden år 1907. Året därpå flyttade man till Kiruna, för att sedan år 1911 emigrera till Brasilien. Med på resan var förutom Carl Johan Carlsson och hans hustru, även deras fem barn och hustruns föräldrar samt mannens bror Bernhard och dennes hustru och deras lilla dotter. Väl framme i Brasilien möttes man av oerhörda strapatser. Det var bara djungel och urskog man kom till. Dessutom började sjukdomar härja och ett halvt år efter avresan återstod endast tre av gruppens ursprungliga tolv personer. De övriga hade dött. Efter en tid flyttade de överlevande till Argentina, där de sedan framlevde sitt liv under svåra umbäranden. En känd svensk veckotidning har på senare år gjort ett omfattande reportage om en av de överlevande, Carl Johan Carlssons dotter Anna Maria Emilia, och även inbjudit henne till Sverige för att hon skulle få återse sin hembygd.
Före år 1943 fanns inte någon bro över Vargisån mot Idafors. Detta var ur många synpunkter ett besvärligt förhållande, speciellt om kreatur eller tyngre saker skulle forslas över under sommartiden. År 1943 byggdes så bron över Vargisån av Ingenjörskåren i Boden. Den var dock hotad av ismassorna varje vår, innan den år 1971 inte längre klarade trycket utan blev vårflodens rov. Därefter har ingen ny bro uppbyggts. På den andra - eller norra sidan av Vargisån byggdes en landsväg ifrån Norra Storfors under åren 1910-11. En fortsättning av vägen till Vitberget, färdigställdes sedan år 1912.

Idafors

Den äldsta kända bosättningen på Idafors, som platsen kallas, upptogs av värmlänningen Per Frykvall, hemmahörande i Fryksände. Han gifte sig med Hilda Johanna Carlsson, dotter till Carl Öberg i Norra Storfors. Den plats som paret slog sig ned på hörde till Norra Storfors och kom att bli Hildas arvedel. De gifte sig år 1890, varför vi får förmoda att bosättning och byggnation skedde omkring detta år (se bosättning nr 12). Se bild av familjen Frykvall år 1897
Av familjen Frykvalls barn Hanna, Hilma, Ivar och Olga, så blev det sonen Ivar Frykvall som fick överta hemmanet år 1927. Det berättas att fadern dessförinnan fick en tragisk död i Storidans vatten, där han drunknade. Ivar blev gift med en ångermanländska vid namn Anna Augusta Andersson, vilka tillsammans sedan fick fem barn. Annas far ska ha varit flottningsinspektör i Moskosel. Per Frykvalls dotter Hilma gifte sig med Albin Lundberg ifrån Storidan, där de också sedan satte upp sitt hem (se nr 4). Dessa fick sex egna barn och en adoptivson, av vilka endast tre bosatte sig på orten.
På plats nr 13 bodde änkan Eva Öhman, född i Över-Luleå församling. Hon var hustru till Johan Öhman som avled år 1918 i Åberget. Sonen Frans som år 1930 gifte sig med Agda Bergman ifrån Nedre Tväråsel, bodde här någon tid efter det att modern avlidit år 1931.
Norra Storfors sträckte sig även upp till bosättning nr 14. När Carl Öbergs dotter Alvina gifte sig med Anders Gustav Andersson ifrån Storidan, så uppläts stället för deras bosättning. Emellertid så avled hustrun redan år 1899 efter en kort tids äktenskap, varpå förhållandena blev sådana att platsen kom att bebos av en son till Per Öberg i Bredsel, nämligen Ferdinand Öberg. Denne, som gifte sig år 1900 med Emma Grönlund ifrån Korsträsk, flyttade dit vid denna tid. Anders Gustav Andersson gifte sedan om sig med Elensia Eriksson ifrån Sikfors och flyttade till Storidan, först till nr 2 och långt senare till nr 7.
Bosättning nr 15 kallas för Gustavstorp och ligger på kronomark. Stället blev bebott år 1887 av Gustav Jonsson, f 1834, som dessförinnan hade bott i Åkermark. Han var gift för andra gången med Anna Lovisa Olofsdotter ifrån Sjulstranden i Älvsby församling. Hon kallades allmänt för "Basun-Lova", ty hon var av Basun-släktet i Nedre Tväråsel. Gustavs barn från ett tidigare äktenskap var då alla fullväxta och utflugna, utom sonen Isac som var tjugotre år, Johanna som var sexton år medföljde modern. Redan år 1878 hade Älvsby kommunalnämnd beslutat att Isac som var sjuklig skulle få läkarvård på kommunens bekostnad. I december samma år beslutades vidare att han skulle få gå skomakarlära. År 1888 gifte han sig med en dotter till Johan Pålsson i Vitbäcken. Hon kallades Greta och hade tidigare varit gift med Nils Petter Berglund, men denne hade avlidit år 1885. Greta dog dock 1892, varefter Isac gifte om sig med Erika Norkvist i Tväråsel. De var sedan bosatta i Ottostorp. Greta hade en dotter Thea, som blev gift med Robert Grankvist och senare med Knut Stenberg, båda i Trångfors. Gustav Jonsson avled år 1895.
Efter paret Jonsson bodde här familjen Anton Lindmark. Anton var gift för andra gången med Ida Evelina Berglund ifrån Trångfors, som var dotter till Nils Andersson Berglund, tidigare Brännträsk. I denna familj härjade dock lungsoten så kraftigt att alla utom en son Knut och en dotter Sofi gift i Lappurträsk, utplånades. Det berättas att Per Öberg i Bredsel, snickrade kistorna åt de som dog, och när husfadern Anton dog fick Pers dotter Frida med häst och vagn köra den nygjorda kistan till Idafors.
År 1915 flyttade, efter cyancalierökning och sanering, familjen August Pettersson till denna plats. De kom från Trångfors, där de hade fått lämna ett skuldsatt hem, och bestod förutom mannen av hustrun Anna född i Bäckås, samt barnen Axel, Alida, Agda, Algot, Astrid, Amandus och Alvar. Dessa skulle nu göra sig hemmastadda så gott det gick, fastän det var förenat med vissa risker att bo där lungsoten härjat. Sonen Axel Pettersson, som år 1929 gifte sig med Jenny Adina Sundman ifrån Åkerdal blev den som år 1955 tog över efter fadern. Dessa bodde där till 1964. Numera bebos stället av Thor Hjalmarsson.
Bosättningsplats nr 16, Björknäs nr 2, var även detta ett skogstorp. Det beboddes av Nils Johansson ifrån Kalix, vilken hade den första radioapparaten som skådats på orten. Efter honom kom sedan Gunnar Lindström och därpå Gottfrid Lundberg ifrån Arvidsjaur att bo där.
Bosättningsplats nr 17 är ett äldre skogstorp som fick namnet Björknäs nr 1. Nederlulesonen och sjömannen Gustav Rutkvist bosatte sig där år 1891. Om denne matros som blev skogstorpare har Amandus Pettersson, nu bosatt i Vidsel, nedtecknat följande:

I slutet av 1800-talet kom en sjöman till Västra Björknäs i Idafors och började bryta mark. Han blev grundaren till skogstorpet Björknäs. Denna sjöman hette Gustav Rutkvist och var född år 1845. Han var son till Petter Rutkvist i Gammelstad, Nederluleå socken.
Via världshaven hamnade han i Bredsel, för att sedan slutligen bosätta sig i Björknäs. Han hade prövat såväl sjömannens lott som matros, som fiskarens utanför norska kusten. Han brukade bland annat berätta om en förlisning, när skutan strandade vid en främmande kust. När man som vanligt skulle skjuta med signalkanonen för att påkalla hjälp, exploderade denna och skrotet yrde över däcket, dock utan att träffa någon. Han berättade också att han på grund av sjukdom landsattes i England, och den vintern fick han efter tillfrisknandet sy segel i öriket. Rutkvist hade även kusliga minnen från sjön. Han fick bevittna hur en man blev ihjälslagen, när han var uti Lofotenfisket.
I yngre dagar hade han en god vän och jaktkamrat i "Gronnträsk-Lars", pappa till de legendariska kraftkarlarna Anton Och Magnus Larsson. Han sade att "Gronnträsk-Lars" kokade så starkt kaffe att porslinet blev brunt.
Gustav Rutkvist var också en överdängare på att gå. Han var ofta anlitad för "att fara å söök" som det hette på den tiden, när folk blev sjuka. En resa till Älvsbyn och åter, gjorde han på dagen. Det hände också ibland att han gick till Piteå, när någon var sjuk. Den här mannen kunde aldrig lära sig åka cykel, därför gick han. Han var en storväxt man, stark men godmodig. Före sin död hade han odlat upp hela torpet, en god odlargärning.

Efter familjen Rutkvist bodde på denna plats Petter Wennberg, som var son till Magdalena Wennberg i Bredsel. Numera bor där familjen Sigfrid Sundkvist.
Bosättningsplats nr 18 som är ett åbohemman under Munksund, senare SCA, uppfördes av Ossian Sandgren. Denne var gift med Agda, en dotter till Anders Gustav Andersson i Storidan. Hemmanet blev senare friköpt av grundaren, men användes nu som sommarbostad av Sune Kostanen.
En boplats som inte är helt identifierad, men som enligt utsago har existerat, var belägen vid den lilla bäcken som korsar gamla och nya vägen ca 400 meter söder om boplats nr 18. Gamla vägen gjorde här en krök eller kurva som ortsborna säger. Familjen som bodde på denna plats var från Kvarnån i Överluleå och bar namnet Hansson Engfors. Logiskt sett så fick platsen heta "Lul-Hanscha-kurvan" medan andra åter kallar stället "Lulhasa-kurvan". Familjen inflyttade år 1882. Sonen Aron Johansson blev gift med Sara Brita Johansdotter, som var dotter till Lappmannen Johan Pålsson i Bredsel. De bosatte sig i Robbi på 1880-talet. En syster till Aron, Emma Kristina, blev gift med "Lass" Lundberg ifrån Storidan. De andra systrarna, Greta Magdalena och Maria Elisabeth, blev gifta med August Åkerlund i Åberget respektive Johan Ludvig Westerlund i Risliden eller Vitberget, dit för övrigt föräldrarna sedan flyttade.

Se karta och boplatser i Storidan och Idafors.

Forts kapitel 2.11

Åter sida 1.