2.14 Vidsels samhälle

av Anders Sandström

Bokmärken:
Johan Svedberg

Petter Anton Sundkvist

Johan Lindroth

Färja och bro över älven

Fortsatt inflyttning

Byn blir bygdens centrum

En ny tid bryter in

Kyrka byggs

Kronojägarbostället anlägges.
Vidsels samhälle är uppbyggt på de delar av krononybyggena Brännmark, Sävdal och Krongård som ligger närmast Piteälven. Redan under 1700-talet hade Manjärvs byamän ett visst intresse av detta område i form av några mindre slåtterlägenheter i närheten av Västra Pansikåns utlopp i älven. Dessa lägenheter torde dock ha frångått manjärvsborna i samband med Brännmarks anläggande. Se karta
Brännmark anlades 1829, men denna tidiga bebyggelse förlades högre upp i terrängen, cirka kilometern från älven. Det skulle dröja nära femtio år innan Sävdal och Krongård började bebyggas. Dessa två nybyggen avvittrades år 1876, varvid förslag till mantal, ränta, frihetsår och område upprättades. Av dessa handlingar framgår att de båda nybyggena föreslogs till 21/64 respektive 13/64 mantal, med fyrtio frihetsår vardera. Vi får också veta att de första sökande på Sävdal var inhysesmannen Johan Svedberg i Manjärv, samt arbetarna Nils Anders och Anders August Andersson i Brännträsk, vilka år 1874 anhållit om att få anlägga krono-nybygget ifråga. Krongård däremot avsattes till kronojägarboställe. Orsaken till detta finner vi i ett brev som bifogas avvittringshandlingarna. Brevet som tydligen föregåtts av ett omtvistat ägobyte är avsänt av jägmästare Carl Degerman till Konungens Befallningshavande i Norrbottens län, varifrån det sedan vidarebefordrats till avvittringsstyresmannen och förste lant-mätaren Johan Erik Nyström för åtgärd. I brevet berättar Degerman utförligt varför kronojägarbostället anlagts och eftersom skrivelsen är mycket upplysande återges den här i sin helhet.

Till Kongl: My:ts Befallningshafvande uti Norrbottens Län.

Remitteras till Afvittringsstyresmannen Herr förste Landtmätaren J E Nyström, som har att tillse om uppgifna olägenheterna för omrörde kronojägarboställe må kunna genom egoutbyte med kronohemmanet Säfdal förekommas, samt med utredning och utlåtande i frågan komma i sammanhand med förslaget till nämnda hemmans afvittring och skattläggning.

Luleå i Landskansliet den 6 November 1879.

H A Widmark

F v Rehausen

Vid mitt inträffande i Elfsbyn fick jag med förvåning höra, att en av åboerne å det nyblifna kronohemmanet Säfdahl J Svedberg, personligen hos Herr förste Landtmätaren och Riddaren J E Nyström anfört klagomål deröfver, att jag på ett hotande sätt tvungit bemälde Svedberg jemte trenne andra innehafvare af sagde hemman, att afstå från en ängeslägenhet de nu under pågående afvittring blifvit tilldelade, till förmån för kronojägarbostället Vidsel.
Utan att vilja ingå i svaromål å denne orättvisa beskyllning får jag, under hänvisan till Herr Afvittringslandtmätaren L Ruuth som var tillstädes då efter träffades med Svedberg, härmed vördsamt i sak anföra följande.

För att i någon mon kunna söka trygga de oerhörda åverkningar, som för några år sedan föröfvades i trakten invid Piteå i närheten av den s k Storforsen ansågs nödvändigt, att den person, som hade till uppgift efterse och hindra dylika lagöfverträdelser stationerades på ett för hans tjenst lämpligt ställe, hvarföre jag år 1876 hos Kongl Skogs Styrelsen föreslog, att få upprätta en kronojägarbostad, hvartill äfven medel genom Kongl Styrelsens försorg anskaffades. Till bostadens läge valdes då ett på norra sidan af Piteå elf beläget ställe invid det s k Säfegto, hvares en i landet inskjutande vik förefanns, som omgafs af höga strandbrinkar och särdeles passande till förvaringsmagasin för åverkadt virke, hvilket med lätthet kunde under pågående flottningar i elfven urgallras och ditin bogseras och som äfven visade sig praktiskt utförbart då 1875 års vår en större åverkan, dels vid Rislidens kronohemman dels vid Piteå elf inträffade, hvarvid det beskärdes mig bland timmer.. i det utanför belägna Selet utgallra och i förvaringsmagasinet inro 700 st timmerstockar. Bomjern, båtshakar, tvenne båtar för inrodd av timmer jemte nödige bomträn finnes vid bostaden tillgängliga och äro för Kongl Maj:t och kronans räkning inköpte och förfärdigade, för den händelse någon åverkan skulle under vår eller sommarmånaderna uppstå, och då 400 kr härom året anslogs till odlingars verkställande, lät jag för dessa medel uppodla fem större tegar, jemte från skog afrödja och rensa det innanför viken befindtlige odlingsland, hvilket öfven ingärdslades i sammanhang med öfrige odlingar.
Det är nu det härofvan omförmälde timmerförvaringsställe jemte derinvid belägen äng, som vid afvittringen frångått bostället och blifvit förlagde till kronohemmanet Säfdahl, i det rålinierna emellan nämnde hemman och boställslägenheten går så nära det sednares bostad att ett uti backsluttningen liggande källsprång som blifvit upprensadt och av innehafvaren begagnas till brunn med knapp nöd bibehållits. För den händelse ej någon förändring härvid skulle kunna vidtagas fruktar jag, att åverkarna då de se mig urståndsatt att vidtaga någon åtgärd tillvaratagande af åverkadt virke åter börjar röra på sig och att ondt, som till stor båtnad för orten lyckligt blifvit qvävt åter börjar blomstra. Då jag för Herr Ingeniör Ruuth framställde dessa olägenheter i den händelse kronan skulle gå miste om förberörde vik, förslog han mig vidtala innehafvarne af hemmanet, huruvida de ej ville gå in på ett ägoutbyte på så sätt, att de erhöllo motsvarande ägovidd å ett annat inom boställsskiftet beläget ställe hvilket de äfven voro villiga till, och upprättades i följd däraf och i närvaro af förbemälde Ingeniör ett byteskontrakt, som skall afvittringshandlingarne biläggas för att i sammanhang med afvittringsförrättningens afslutande få faststäldt. Men då nu samtlige hemmansinnehafvare önskar hafva detta byteskontrakt återkalladt, och jag för min del äfven dermed är lika nöjd, då den ägovidd de erhöllo i utbyte, och som skedde efter deras eget vet, i alla tider kommer att blifva till stort hinder för en boställsinnehafvare med anledning af den oformlige figuren rätt uti det för öfreige långstreckte och smale skogsskiftet, får jag vördsamt anhålla det Kongl Maj:ts Befallningshafvande behagade förordna antingen vederbörande landtmätare eller och Herr Afvittringsstyresmannen och Riddaren Nyström, att sjelf personligen infinna sig på ort och ställe för att ordna ägoutbytet och tillse, huruvida ej skiljoråd ställen emellan kunde med iakttagande deraf, att Kongl Maj:t och kronan bibehålles vid det här ofvan omberörde timmermagasin förlägges i rak sträcka med uteslutande af oformlige figurer in uti skiftesområdena.
På samma gång må det tillåtas mig nämna det en i Piteå elf befintlig holme blifvit tillagt kronohemmanet Åkerdal, hvilken enl min åsigt rätteligen borde allt framgent vara till Kronan disposition af den anledning, att under pågående flottningar i elfven stora massor timmer derstädes upplägger sig, dels till förfång för innehafvaren dels till stort ... för verksegarna, då skadans räkningar skola erläggas, hvarjemte och om Kronan eller verksegarna skulle finna för godt att anlägga en gallrings- eller förvaringsbom derinvid, sådant dem till stort hinder, då densamma af enskild person disponeras, och får jag derföre vördsamt hemställa, att för den händelse Kongl Maj:ts Befallningshafvande fäster något afseende å denna min anmälan ägoutbyte skulle försskrifvas och denna fråga behandlas samtidigt med ägoutbytet vid kronojägarbostället Vidsel.

Kronojägarbostaden Vidsel den 25 october 1879

C Degerman

Ägoutbyte
Härigenom byta undertecknade ägor som följer:

Hemmanet eller kronojägarbostället Krongård får af N:m 36 och 36b de delar som äro belägne emellan Piteå elf och den linie, som är stakad i lutningen af Sävigtobacken, utgörande längden, och bredden från den nu uppgångna rålinien emellan förenämnde hemman och Säfdal åt öster 170 alnar, emot att hemmanet Säfdal får vederlag af Krongårds mark, hvilket börjas 425 alnar norrom brytningspunkten i nämnde rålinie en längd af 297 1/2 alnar och bredden 150 alnar af N:m 37 allt å 1843 års afvittringskarta af J J Wibell, hvilket försäkras.
Anhållande vi att Kongl Maj:ts Befallningshafvande ville fastställa detta ägoutbyte, hvilket å kartan och marken är utmärkt.

Elfsby och Krongård den 16 Sept 1879

C Degerman för Krongård å kronans räkning

Johan Svedberg i Säfdal

Anders August Andersson i Brännträsk

N A Bergman

J P Andersson

På en gång närvarande vittnen: L Ruuth, Erik Magnus Ericsson i Östrand

Johan Svedberg
Den muntliga traditionen utpekar den tidigare omtalade Johan Svedberg som den förste bosatte i vad som senare skulle bli Vidsels samhälle. Han påstås ha bosatt sig på den plats där sedan kronojägarbostället utsågs, men fick efter dess tillkomst flytta på sig till förmån för boställets förste innehavare. Andra traditionskällor berättar att han skulle ha varit bosatt i en jordkula i sluttningen där bastun byggdes på 1930-talet, och att han även haft sin bostad vid nuvarande badvikens östra sida.
Hur det egentligen förhöll sig med detta må vi lämna därhän, och endast konstatera att Johan Svedberg, född 3/7 1829 i Sjulsmark, var en av de första innevånarna i den blivande tätorten Vidsel. Enligt 1874-1883 års husförhörslängd flyttade han tillsammans med sin maka Margareta Andersdotter, född 5/4 1828, och dottern Sara Margareta, född 5/4 1872, först år 1880 till Sävdals krononybygge. Dessa uppgifter behöver dock inte jäva den muntliga traditionen, eftersom det är troligt att han under några års tid uppehållit sig i trakten och byggt hus samt röjt mark för sitt tilltänkta nybygge.
Denne Svedberg nämnes även av traditionen som "Svedberg vä svårtbaoka". D v s han utpekades som innehavare sv den s k svartboken, en publikation som ingen rättänkande ville ha i sin ägo. Han lär också mycket riktigt ha försökt göra sig av med den, men det var inte så lätt. Det berättas att han en gång kastat den i älven, men att den kom tillbaka. Han ska också ha grävt ned den på toppen av "Lundgrens-Kubbeln", kullen vid badviken nedanför Renkronan. Om han återfick den därifrån berättar inte historien, kanske ligger den kvar där ännu.

Petter Anton Sundkvist
Vad gäller nästa innevånare i den blivande tätorten är vi betydligt bättre underrättade. Det var nämligen Petter Anton Sundkvist, född 12/1 1847, vilken i januari 1876 inflyttade som förste kronojägare på det nyinrättade bostället.
Denne som kom att bli orten trogen fram till sin död 1926, var gift tvenne gånger. Första gången år 1876 med Maria Christina Öhlund, född 3/9 1852 och död 6/2 1882, och andra gången med hustruns yngre syster Johanna Öhlund, född 2/4 1869. Se utförligare data!
I äktenskapet med första hustrun föddes barnen:

Antonia Maria, född 8/2 1887, gift med en som kallades "Lul-Jobb".
Arvid Marelius, född 5/8 1879, gift med Hilma Danielsson från Fällberg.
Ammeli Paulina, född 8/11 1881, gift med Fredrik Lundh i Brännmark.
Algot Linus, född 14/10 1886, gift tvenne gånger.
Anna, född 21/11 1888, gift Fabricius i Kiruna.
Adil, född 5/10 1891, död 10/4 1892.

År 1900 eller tidigare förvärvade Sundkvist en del av Sävdals krononybygge, vilket han troligen före 1903 överlät till sonen Arvid som bosatte sig på den plats som senare kom att kallas "Leonard Lundgrens". Det är troligen också från denna nybyggesdel som kronojägare Sundkvist år 1900 sålde tomt till den blivande skolbyggnaden. År 1903 finner vi honom som jordägare i Brännmark och det är förmodligen här, cirka 300 meter öster om kronojägar-bostället, som han kom att uppföra det hus som han bodde i till sin död. Det berättas att denna gård stod med köket i Brännmark och kammaren i Sävdal. Se lagfarter!
Se karta över rågången mellan Sävdal och Brännmark

Johan Lindroth
Det var för övrigt inte långt från denna gård som en annan av Vidsels pionjärer började med sin bana. Någon gång i slutet på 1800-talet flyttade nämligen Johan Lindroth till Vidsel och började driva handel med varor i ett uthus nere vid älven, ungefär vid nuvarande badviken. Johan Lindroths hustru Margaretha Katarina Andersdotter, bild
Johan, född 12/6 1859, som son till Johan Olof Gabrielsson och hans hustru Karolina Bergman i Åkermark, hade redan på 1880-talet varit verksam i trakten. Han uppges bl a ha lett arbetena med byggandet av timmerrännorna i Bölsmanån och Tjartsebäcken. Se ytterligare data kring Johan Lindroth!
På 1890-talet avsåg han att bygga en ny affär på södra sidan av älven, ungefär vid nuvarande brofäste eller där då färjan anlade, men när kronojägare Sundkvist fick höra talas om detta föreslog han ett bygge på norra sidan för att slippa ro över älven då han skulle proviantera. Så blev det också, Johan Lindroth köpte mark av familjen Lundh i Brännmark och uppförde där år 1894 sin affär, vilken säkert alla äldre vidselsbor har i gott minne. Lindroths affär
År 1934 byggde sonen Melker Lindroth en ny affär, vilken sedan var i bruk fram till 1960, då den nuvarande fastigheten uppfördes. På 1970-talet övertog Melkers dotter, Kersti, verksamheten och lät utföra en om- och utbyggnad av fastigheten samtidigt som affärens namn ändrades från Lindroths till ICA-Raketen.Under 1940-talet hade man även en filial i Sörstrand, vilken förestods av Axel Andersson, samt en i Vistträsk som förestods av Levi Vikström.
Kraftverket i Pansikån

Färja och bro över älven
Ungefär vid den tid då Johan Lindroth etablerade sig i Vidsel, verkar det som om tanken på en färjförbindelse över älven hade väckts. I oktober 1891 inlämnade flera hemmansägare i Brännträsk ett förslag till Älvsby kommun, vilket gick ut på att färjförbindelse skulle inrättas i Vidsel. Eftersom vägen mellan Manjärv och Vidsel inte skulle bli klar förrän två år senare, ansåg dock kommunalstämman att de sökande själva i så fall finge anskaffa virke för dess byggande.
Att ett färjbygge verkligen kom till stånd framgår av kommunalstämmoprotokoll från den 24 april 1892. Vari det säges att inhysesmannen J A Norberg i Sävdal skriftligen erbjudit sig att under åren 1892-93 bestrida färjkarlsysslan därstädes, mot att han skulle få bo i färjkarlstugan och erhålla rättighet att av de trafikerande uppbära ersättning. Denna skulle utgå med 25 öre för häst och åkdon med eller utan lass och åtföljande personer samt 50 öre för tur och retur. Vid enbart personalbefordran skulle 10 öre utgå per tur och 20 öre tur och retur.
Vid behandling av ärendet beslöt stämman att antaga erbjudandet, med tillägg att färjkarlen skulle förbindas att utan särskild ersättning hålla vård av färja och båt samt sköta dess upp- och nedskaffande höst och vår.
Den första färjan rodde man över älven och in i Pansikån, där man landade på västra sidan. År 1922 byggdes en bro över ån och man övergick till att använda en linjefärja som hade sina angöringsplatser ungefär där nu brofästena över Piteälven är placerade. Denna bro över älven byggdes för övrigt så sent som år 1942-43.
Se bild av färjan

Fortsatt inflyttning
Ytterligare en familj inflyttade till Vidsel vintern 1893-94. Det var Carl August Nordström Hjelm, född 9/4 1864 i Piteå socken, och hans hustru Maria Elisabeth Laestadia, född 12/3 1865. Dessa kom närmast från Alviks by i Neder-Luleå socken, där mannen tjänat fältjägare under Roten nr 13 Hjelm. I början på 1890-talet hade Carl August tagit ut flyttningsattest till Nord-Amerika, men det är osäkert om han någonsin gjorde den långa resan över Atlanten. Däremot vet vi att han flyttade till Älvsby socken den 13 november 1893 för att sedan åter-vända till Alvik. Den 14 april 1894 finns en notering att man åter flyttat till Älvsby socken och därmed troligen också till Vidsel, där vi återfinner familjen vid tiden för sekelskiftet.
Exakt var Hjelm först slog sig ned vet vi inte, däremot vet vi att han ska ha uppfört både Hjelmsäter (sedemera Emil Anderssons) och Älvstrandgården (nuvarande Melker Lindroths). Han ska också någon gång omkring sekelskiftet ha uppfört ett nytt hus i Brännmark (nuvarande Arvid Lundgrens), där han för övrigt åren strax efter sekelskiftet drev lanthandel i en bagarstuga. C A Hjelm synes ha varit en driftig person som även hade en del förtroende-uppdrag inom bygden. Någon gång under 1900-talets första del flyttade han dock till Malmfälten, där han sedan blev fjärdingsman.
Åren 1907-08 påbörjade August Eklund ifrån Långträsk affärsverksamhet i vad som nu är centrala Vidsel, eller ungefär på den plats där nu Renkronan har sin parkering. Denne gick emellertid i konkurs 1918, varefter gården inropades på auktion för 10 000 kr av Älvsby Handelsförening, en föregångare till dagens Domus och Konsum. Förste föreståndare blev Olle Söderberg, vilken sedan kom att öppna egen affär i Abel Engströms uthuslänga år 1931. Denna affär drevs sedan fram till 1937, då verksamheten upphörde. År 1935 byggdes en ny Konsumaffär ungefär på den plats där Konsumkooperationen ännu i dag har sin verksamhet förlagd. Denna affär ersattes dock av ett nybygge i början på 1960-talet. (Upphörde 1998).
Någon gång i början på seklet köpte Johan Erik Olofsson ifrån Brännträsk gården Hjelmsäter, vilken år 1916 övertogs av sonen Johan Arvid Olsson, gift med Anna Fredrika Lovisa Steen. År 1926 startade man handel i gårdens farstukammare och när man år 1933 uppfört en ny byggnad överflyttades verksamheten dit. Där drev man sedan handel fram till år 1953, gå Göte Sundkvist övertog densamma. Denne flyttade på 1960-talet in i det då nybyggda s k Posthuset, för att sedan år 1966 överlåta affären till Göte Eriksson som nedlade rörelsen i början av 1970-talet.
Ytterligare en privat affär fanns i Vidsel. Det var Karl Johansson, född 6/8 1877, som yngste son till Johan Olof Gabrielsson och hans hustru Karolina Bergman i Åkermark, som efter att först ha arbetat i brodern Johan Lindroths affär, någon gång på 1930-talet öppnade diversehandel i sin ägandes bostad. Denna affär drevs sedan fram till omkring 1942-43, då svärsonen Sven Sundkvist övertog fastigheten och året därpå öppnade skoaffär i samma hus. Sommaren 1945 byggde för övrigt den sistnämnde tillsammans med Helmer Sundkvist upp Vidsels biograf Royal. Se utförligare om Royal!
Konkurrens hade dock dessa bygdens affärsmän av olika ambulerande köpmän som vintertid körde omkring med något som kallades "svartstöttings-körkar". Det var hästdragna fordon som bestod av ett svartmålat överbyggt körkar, placerat på kälkmedar. I dessa körkar förvarades sedan matvaror som man åkte runt och sålde, men även slakt som man köpte upp i gårdarna. Ofta tog dom in hos Abraham Granström i Trångfors och bodde där några dagar, medan dom köpte upp djur och slaktade. Det var både ren, svin och nötkreatur som man handlade med.

Byn blir bygdens centrum
Samhället som vid sekelskiftets början endast räknade cirka sex hushåll, begåvades åren 1900-01 med skola för egna och den omkringliggande bygdens barn. Vid sekelskiftet fick man också post- och växeltelefonstation till orten. Kontrakt om den senare undertecknades för övrigt mellan Johan Lindroth och Kungliga Telegrafverket den 26 september 1906.
År 1913 stationerades en barnmorska i Vidsel. Det var Mathilda Hedlund, född 9/7 1886 i Över-Kalix socken, vilken gifte sig med Karl Johansson. Hon tjänstgjorde som barnmorska under åren 1913-41 och många är de barn som fru Johansson förlöst under denna tid, ty familjerna var stora och 8-10 barn hörde inte till ovanligheten. Födslarna skedde ofta i utdragssoffan i farstukammaren och den enda värmekälla som fanns var järnspisen i köket.
Hämtningen av barnmorskan skedde vanligen med ett vagnskärr. Betydligt bekvämare resa fick hon nog då vagnen byttes ut mot en gigg. Ersättning för en förlossning var fem kronor och av dem som var mer besuttna kunde hon ta ut 10 kronor.Andra som tjänstgjort som barnmorskor i Vidsel är Märta Rönnebo under åren 1941-43 samt en fröken Johansson under åren 1943-44. År 1945 påbörjade Elin Lindroth sin tjänst som barnmorska i Vidsel. Hon kom att bli sin hemby trogen och tjänstgjorde där fram till år 1952, då hon fick tjänst vid Älvsby förlossningshem.
Befolkningen växte och redan tidigt var den vid sekelskiftet uppsatta skolbyggnaden för liten, detta trots att undervisning bedrevs i ett flertal andra byar i bygden. Åren 1934-35 om- och tillbyggdes därför skolan i Vidsel, vilken sedan kom att göra tjänst ända fram till början av 1980-talet. De sista årtiondena dock endast som lågstadieskola.
Att Vidsel redan tidigt, om än i viss konkurrens med Bredsel och Norra Storfors, kom att utgöra något av ett centrum i bygden förstår vi av att post, skola och växeltelefonstation inrättats i byn. Dessutom var orten med dess flera affärer viktig också ur kommunikations-synpunkt med sin förbindelse över älven. Det fanns även flera kaféer i byn.
Den första kända kaféverksamheten i bygden torde ha startats av Amanda Viklund (född Öberg senare omgift Brännström). Redan 1910 eller tidigare drev hon kaférörelse i en av Johan Lindroth förhyrd lokal. År 1913 flyttade hon dock verksamheten till Bredsel där hon sedan tillsammans med sin andre man, Edward Brännström, hade kafé in på 1950-talet.
Verksamheten i Johan Lindroths lokaler drevs sedan under åren 1922-26 av Agnes Pettersson (född Andersson), vilken därefter flyttade till USA med sin familj. Efter återkomsten 1929 återupptog hon dock verksamheten på samma ställe och stannade kvar där till 1932. Även en dotter till kopparslagare Viklund i Älvsbyn gjorde ett gästspel som kaféinnehavare någon gång under 1920-talet, så även Frida Enberg. Under åren 1932-34 drevs rörelsen av systrarna Ebba och Ragnhild Wallin (gift Andersson respektive Öberg). Därefter fanns en kort tid, 1934-35, en bagare Pettersson i lokalerna, vilken sedan avlöstes av Märta Sundvall och Selma Viklund från Korsträsk.
På 1940-talet, vilket synes ha varit kaférörelsernas gyllene blomstringsperiod, fanns inte mindre än tre-fyra kaféer i Vidsel. Dessa voro dels den rörelse som sedan länge bedrivits i Lindroths lokaler och som vid denna tid drevs av Emma Nilsson, dels Petterssons Kafé som fr o m 1932 och fram till omkring 1960 drevs av Agnes och Johan Pettersson, dels Central-Kaféet som under 1940-talet drevs av Johan Oskarsson i gamla Konsums lokaler och slutligen Sundkvists Kafé som drevs av Helga Sundkvist under åren 1949-59.
I början på 1960-talet fanns även ett kafé i nuvarande ICA-Raketens lokaler. Detta drevs till en början av Anna-Lisa Sjöström och sedan av Helga Sundkvist och Evy Lindman.
Under den här tidsperioden, 1900-60, bedrevs även en hel del sågverksamhet i Vidsel. Det berättas bl a att bröderna Alfred och Per Öberg från Bredsel kransågat virke på den s k Getbacken vid Västra Pansikån någon gång under 1910-talet. Från och med omkring 1920 och ca tio år framåt hade Abel Engström en såg med råoljemotor på den plats där nu Östen Öhlund bor. Den övertogs sedan av bröderna Arvid, Harald och Oskar Nilsson, vilka flyttade sågning-en till det ställe där Domänverket nu har sina förråd. På 1950-talet slutligen, hade Helmer Sundkvist en såg ungefär på platsen för nuvarande kyrktomten.

En ny tid bryter in
Det finns naturligtvis mycket mer att förtälja om gångna tiders Vidsel, men vi lämnar nu tiden före 1950 och inriktat oss på de senaste årtiondena, en tid då väldigt mycket har hänt.
Det verkliga uppsvinget för Vidsels samhälle kom nämligen först på 1950-talet, när såväl Domänverket som dåvarande Flygförvaltningen gjorde stora satsningar i bygden.
Först på plats var Domänverket, vilka i början på 1950-talet beslöt centralisera verksamheten och satsa på vissa tätorter. D v s man uppförde hus för de fast anställda skogsarbetarna på vissa i förväg uppgjorda platser. Därifrån transporterades sedan dessa till och från arbets-platsen morgon och kväll. Detta innebar att de flesta skogstorpen på kronans mark lades ned och deras innehavare flyttade in till någon tätort. En sådan ort var Vidsel, där Domän-verket åren 1952-53 uppförde ett antal en- och flerfamiljsfastigheter.
I mitten av 1950-talet påbörjades robotskjutningar i trakten av Nausta, beläget cirka tio mil från Vidsel. Rätt snart stod behovet av ett närbeläget flygfält klart för de ansvariga och ett sådant färdigställdes också 1957 två mil väster om Vidsel. Vid denna plats som efterhand döptes till RFN - Robotavdelningens Försöksplats Norrland - uppfördes även nödiga byggnader för verksamheten. Huvudman för denna verksamhet, som till en början endast var av tillfällig karaktär, blev Flygförvaltningen med ett civilt bolag, Svensk Flygtjänst, som entreprenör. Platschef för denna firma var vid starten Sten Joste och till förste chef på RFN utsågs år 1959 dåvarande majoren Åke Sandbladh.
Personalen som rekryterades både från orten och från övriga delar av landet, kom huvudsakligen att bosätta sig i Vidsels samhälle. Detta fick till följd att behovet av bostäder och kravet på god service ökade högst väsentligt. En omfattande nybyggnation tog därför sin början i Vidsel i slutet på 1950- och början på 1960-talet. Bl a fick samhället en ny centralskola, vilken färdigställdes under åren 1958-59. Dessutom uppfördes ett antal en- och flerfamiljshus under första hälften av 1960-talet och år 1968 invigdes Vidsels nya kyrka.

Kyrka bygges
Tanken på en kyrka i Vidsel var gammal. Från år 1944 fanns ett sparkonto betitlat "Fond för kyrkklocka i Vidsel", men det var först år 1960, då samhället fick sin första präst, som arbetet på att förverkliga kyrktanken tog fart. För att få reda på om befolkningen var med på att en kyrka skulle byggas, hölls såväl opinionsmöte som omröstning. På den senare tilläts alla människor i Vidselstrakten, som var sexton år eller äldre, att på särskilt upprättade röstlistor uttala sig i kyrkfrågan. Röstresultatet gav klart besked, hela 88,8 procent var för tanken på en kyrkobyggnad av något slag.
För att förverkliga denna klart uttalade önskan bildades Vidsels Småkyrkostiftelse. Aktiva i denna stiftelse under dess första år var bl a Märta Andersson, Carl Lageskog, Sven Ocklind, Aron Lindberg, Ragna Lundgren, Fanny Lundgren, Anna Lundkvist, Adolf Öhman, K A Eriksson, Konrad Eriksson, Beda Larsson, Algot Lund samt samhällets första präster Karl-Erik Antemar och Stig Ekelund.
Ungefär samtidigt med Småkyrkostiftelsen bildades en stödförening, benämnd Kyrkliga Arbetskretsen. Denna höll möten var fjortonde dag och vid dess sammankomster upptogs kollekt till kyrkan. Dessutom anordnades basarer samt förmedling av telegram och försäljning av lotter, vilket allt tillsammans taget innebar att pengar strömmade in. Genom Arbetskretsen hade vid kyrkans invigning hela 110 000 kr insamlats.
Hösten 1967 kröntes arbetet med framgång och den 6 december detta år kunde ett tjugotal representanter för olika föreningar och sammanslutningar i bygden tillsammans med prästerna i församlingen, ta första spadtaget på den sedan några år förvärvade tomten Brännmark 1:179. Vid denna tidpunkt var också ritningarna godkända av stiftelsens styrelse och av berörda myndigheter. Kyrkan färdigbyggdes sedan under det kommande året och den 24 november 1968 invigdes den av biskop Stig Hellsten i närvaro av femhundra personer.
I ett tidigare nummer av Älvsby församlings lilla skrift "Kyrkobladet", står följande rader att läsa, vilka nedtecknades av dåvarande komminister Stig Ekelund i Luleå stifts årsbok 1968: "Vidsels kyrka är resultatet av snart sagt hela byns, eller rättare bygdens gemensamma strävan". Kyrkan
Dessa rader må bilda slutvinjett till avsnittet om Vidsel, ett samhälle i Norrbottens inland, som utvecklats från en enda bosättning till kommunens näst största bebyggelsecentra inom loppet av drygt hundra år.

Forts kapitel 2.15

Åter sida 1