2.15 Kolonattiden
av Amandus Pettersson
I början på 1920-talet anlades genom myndigheternas tillskyndan s.k. kolonat på mark som förvaltades av Domänverket. Tanken bakom denna verksamhet var
främst att förse de obesuttna på landsbygden med en utkomstmöjlighet, men även att bidra till en fast skogsarbetarkår åt Domänverket, vilka på den tiden hade
ett stort behov av manuell arbetskraft. Det var dock inte god skogsmark som överläts till de blivande kolonisterna, utan myrmarker och mossar, vilka kunde vara
av olika beskaffenhet och ha varierande näringsvärde. Avsikten var givetvis att lägga kolonatområdena på de ställen där man efter uppodling kunde förvänta sig
ett rimligt skörderesultat, men så skedde långtifrån alltid. Många gånger var det slumpen som avgjorde ifall man fick en användbar lott eller en värdelös sådan.
De kontrakt kolonisterna tecknade med Domänverket var i stort sett likadana som skogstorparnas. Det ålåg dem bl.a. att inom fem år uppodla en hektar mark på
kolonatets område. Ett område inom vilket de hade rätt till vedbrand samt jakt och fiske, dock ej på älg. I årligt arrende skulle kolonisterna från och med sjätte
året erlägga 190 kr. Dessutom erhöll man senare rätt att friköpa kolonatet från kronan.
Kolonat tillkom på ett flertal ställen i Norrbotten, bl.a. i Jokkmokks kommun vid gränsen mot Älvsby kommun. Där anlades år 1925 ett antal kolonat vid
Lappmo- och Lidströmsmyrarna, vilka samtliga blev bebodda under längre eller kortare tid. De människor som flyttade dit kom nästan undantagslöst från
Älvsbybygden.
Dessa kolonister inom Varjiså-området tillhörde administrativt Jokkmokks kommun och Puottaure kyrkobokföringsdistrikt, men hade sina mesta kontakter med
befolkningen i Älvsby kommun. Barnen gick i ambulerande skola, d.v.s. man läste höstterminen i Älvsborg och vårterminen i Jägen eller tvärtom. På senare tid
byggdes skolhem i Kåbdalis och då fick barnen bo och gå i skola där.
När det gällde kolonisterna som arbetarkår och huruvida man skulle organisera sig gentemot Domänverket, så bildades i slutet på 1930-talet en organisation som
kallades Sveriges Kronotorpare- och Kolonistförbund. Förbundets ordförande hette Jakobsson och var bosatt i Wilhelmina. Som ordförande för Varjiså och
Idafors lokalavdelning fungerade N P Johansson, bosatt på Björknäs nr 2.
I mitten av detta sekel, avvecklades de flesta kolonaten. Några inlöstes från kronan, men de flesta revs och fraktades bort. Idag finns bara några överväxta
husgrunder kvar som vittnar om att här bodde folk för inte så länge sedan.