2.3 Storfors-Åträsk, Grundvattnet, Gransel, Åkersel, och Holmsel

Av Anders Sandström och Börje Öhman

Top

Bokmärken:
Grundvattnet
Gransel
Åkersel
Holmsel

Storfors-Åträsk
En gammal sägen berättar att den förste bofasta innevånaren i trakten runt Storforsen var en förrymd soldat som för någon begången förseelse stuckit sig undan lagens långa arm. Mannen som uppges ha hetat Josephsson ska ha slagit sig ned i en jordhåla vid Åträskets strand. Flera olika boplatser vid sjön har utpekats som denna första bosättning. Bl a en backsluttning vid den sk Kvarnviken, men också en gammal stuggrund på sjöns södra sida.
Historien berättar vidare att mannen en vårvinterdag på långt håll hört ljudet av en skidåkare på väg över sjöns snöklädda is. När åkaren sedan kom närmare såg han att denne var uniformsklädd, och antog därför att det var höga överheten i form av länsman eller annan kronobetjäning som var ute för att fängsla och återföra honom. Utan att ställa några frågor tog Josephsson därpå sin bössa och sköt ned mannen innan denne hunnit fram, varpå han grävde ned den döde bakom sin jordhåla.
Offret var dock inte en lagens representant utan en man som var på väg med ett bud till Arvidsjaur och måhända hade sett Josephssons bostad och där avsett göra ett uppehåll.
Allt detta berättade och erkände Josephsson på sin dödsbädd på ett sjukhus vid kusten många år senare. Detta skall ha fått till följd att myndigheterna lät verkställa en utredning och grävde upp den döde, vilken på så sätt slutligen kom att få vila i vigd jord.
En närmare granskning av denna historia visar att Åträsk förste nybyggare verkligen bar namnet Joseph Josephsson. Denne synes dock inte ha varit desertör från den svenska armén, utan i stället bondson från Ersnäs by i Neder-Luleå socken. Däremot stämmer uppgiften att han flyttade ned till kusten och dog på ett slags sjukhus därstädes, ty Joseph Josephsson återvände till sin hembygd och dog slutligen på fattigstugan i Luleå gamla stad.
Kanske finns det verkligen en kärna av sanning i denna gamla sägen, som återberättats generation efter generation. Hur det verkligen förhöll sig lär vi förmodligen aldrig få veta, men vi ska på följande sidor försöka följa den förste nybyggaren och hans efterträdare i deras liv och leverne.
Joseph Josephsson föddes den 22 maj 1771 som son till Joseph Larsson och Anna Mårtensdotter på Ersnäs nr 7. År 1792 gifte han sig med Anna Nilsdotter, född den 17 januari 1763 som dotter till Nils Olofsson och Maria Olofsdotter på Antnäs nr 1. Det nygifta paret synes de första åren ha varit bosatta på mannens hemgård i Ersnäs, där han omväxlande kallas bondson eller bonde. Där föddes också sönerna Nils, Joseph och Lars, varom mera senare.
Sannolikt var avsikten den att Joseph och hans hustru Anna skulle övertaga mannens föräldrahem i Ersnäs, eller åtminstone delar därav, när fadern Joseph Larsson inte längre kunde förstå detsamma. Så synes också ha skett i slutet av 1790-talet, ty i en räkning ställd till Joseph Josephsson år 1799 nämnes denna som bonde i Ersnäs.
År 1800 flyttar emellertid Joseph Josephsson med familj till Storforsen i Piteå socken, där han tillsammans med en kompanjon vid namn Johan Nilsson för 1000 daler kopparmynt inhandlat hälften av det år 1794 anlagda krononybygget. Någon odling eller byggnation hade dock inte verkställts på nybygget vid denna tid. Det får vi veta i samband med en ägotvist, införd i Piteå sockens dombok år 1801. Däremot vet vi inte varför detta uppbrott, från en relativt välbeställd kustbondes tillvaro, skedde. Ett är dock säkert, Joseph tjänade aldrig soldat, varför han inte gärna kan ha deserterat. Kanske står gåtans lösning att finna i Älvsby kapellags första husförhörslängd 1809-17, vari en notering talar om "att Joseph Josephsson brukar ganska sällan bevista allmänna Gudstjänsten, säkerligen af sjuklighet och förakt för Ortet - ehuru behörigen föreställningar derom äro gjorda av Cominister loci".

Se bild av Älvsby kyrka uppförd åren 1807-08.

Åren 1797-99 hade Manjärvs by undergått avvittring, varvid byn tilldelats den sk "Warrisängen", vilken tidigare insynats under Storforsens krononybygge. Detta medförde att Josephsson, som ämnat husa på den för nybygget avsedda boplatsen ca 400 alnar norr om nämnda änge, inte ansåg sig kunna bli försörjd på detta ställe.
På Lantmäteriets arkiv i Luleå finner vi svaret på vad som sedan hände. I handlingarna angående skattläggning och avvittring för bl a Storfors-Åträsk finns nämligen en avskrift som berättar att konungens befallningshavande den 9 februari 1801 förordnat om syn på vissa av Joseph Josephsson till nybyggets utökning avsedda områden. Efter pålysning från sockenkyrkans predikstol och sammankallande av nästgränsande grannar, hölls också syn den 13 juli 1801 av kronolänsman Pehr Häggberg med biträde av nämndemännen Lars Olsson i Sikfors och Anders Öhlund i Öjebyn. Beskrivningen av de nysynade lägenheterna lyder som följer:

Till ny Tomt och Bohlstad, utsågs 3/8-dels mil i Väster ifrån gamla Bohlstaden vid Storforsen på norra sidan om Åträsket ett ställe å den så kallade Orrskatan 200 alnar i fyrkant, hvarest Sökanden redan uppsatt en Mannbyggning, bestående af 3:ne väl inrättade rum, ett Fähus för 6 kor samt från grof skog afrögt och uppspadat ett halft Tunneland åkerjord, hvaraf hälften var med kornsäde besådd - alt inom ett halft års förlopp.
Desse lägenheter ansågo Synemännen kunna blifva bördige och någorlunda från frostländigheten vara befriade.

Tillsammans uppgick den sålunda synade åkerjorden och ängeslägenheterna till 8½ tunnland resp 13 skrindor hö, och om vi till detta lägger hälften av de år 1794 insynade ägorna träder ett nybyggeskomplex av ansenliga mått fram.
Ett frågetecken fanns dock, ty i samband med syneförrättningen lämnade ombud för Nasafjälls Silververks Bolag in följande skrivelse:

Så vida Nasafjälls Silfververks Bolag är, i stöd af sine erhållne Previlegier och fler laga kraftegande åtgärder, berättigadt att med förmåns rätt disponera de odisponerade kronoskogar i denna trakt, så förbehåller närvarande utsyning under berörde verk - Sökande likväl under vanligt Nybygges Contrakt till odling och besittning lemnad. Om särskildt Nybygges hjelp och ersättning för synekostnaden skall vid Contracktets underskrifvande blifva närmare öfverenskommit, samt frihetsåren då likaledes utsättas.

Arfvidsjaur den 10 juli 1801.

Innebörden av denna skrivelse är svårtydbar, tydligt är dock att bolaget härmed vill hävda sin företrädesrätt till området ifråga. Något som man redan året innan, i samband med att Samuel Gustaf Hermelin låtit upprätta en ny rågångskarta, yrkat inför Piteå häradsrätt: "äfven som Herr Bergsfogden (Carl Laestadius) härigenom uppdrages att förbehålla Silfwer Werket alla de nybyggen som kunna anmälas wara insynte på kronoallmänningen och nu till Tings Rättens granskning förkommer".
Troligen förelåg här en intressekonflikt mellan det på 1770-talet nystartade Nasafjällsbolaget och Samuel Gustaf Hermelin, vilken år 1797 förvärvat det sk "Palmstruchska odlingsdistriktet", samt de privatpersoner som åstundade upptaga nybyggen på kronans vidsträckta domäner.
Vi vet inte hur det hela avlöpte, men troligt är att bolagets yrkande lämnades utan åtgärd eller att någon form av förlikning ingicks. Ty ännu i slutet på 1810-talet finner vi Joseph Josephsson och hans familj som nybyggare i Storfors-Åträsk eller på Storfors nr 1 som det senare kom att nämnas.
På 1810-talet hade familjens barn, som år 1805 utökats med sonen Erik, nått vuxen ålder, varför det fanns gott om arbetskraft som kunde ta över och föra faderns verk vidare när denne inte längre mäktade med. Så synes dock inte ha skett, ty den 4 juni 1820 återvänder Joseph Josephsson till Neder-Luleå socken, där han sedan avlider den 18 augusti 1832 på fattigstugan i Gammelstad. Hustrun Anna Nilsdotter stannar ytterligare ett år innan hon och yngste sonen Erik flyttar till Neder-Luleå socken. Tio år senare återfinner vi dessa två i Alterdalen, Piteå socken.
Av sönerna kom Nils Josephsson Lindström, f 1793 6/6, och gift år 1820 med änkan Magdalena Persdotter ifrån Byn, att år 1824 upptaga andra hälften av Storfors krononybygge eller Södra Storfors som det senare fick heta.
Den andre sonen Joseph Josephsson Lindström, f 1794 19/12, gifte sig år 1821 med Brita Greta Söderberg, f 1793 i Manjärv. Vid tiden för giftermålet synes mannen ha tjänat dräng hos näste ägare till Storfors-Åträsk, men när han efter hustruns död år 1824 gifte om sig med Catharina Sandberg ifrån Byn noteras han som sågverkskarl därstädes.
Den tredje sonen Lars Josephsson Flitig Norgren, f 1796 7/5, gifte sig redan år 1817 med bondedottern Sophia Carlsdotter ifrån Lillkorsträsk. Paret fick sex barn, varav de flesta dog unga i okända sjukdomar. Lars nämnes ofta som arbetskarl eller dagsverkskarl och han synes en tid ha varit anställd på Brattfors sågverk. År 1823 flyttade han till Pålträsk och den 25 augusti samma år uppges han vistats i häkte.
Näste ägare till Storfors-Åträsk kom att bli rådmannen Mats Palmgren i Piteå stad, vilken troligen övertagit nybygget för innestående fordringar. Denne överlät dock detsamma till bondsonen Johan Samuelsson Sandberg, f 1795 9/12 som son till Samuel Adamsson och Magdalena Eliasdotter på Manjärv nr 2. Johan Samuelsson återfinnes emellertid bara en mycket kort tid i Storfors-Åträsk, ty redan sommaren 1821 nämnes nästa ägare Nils Berglund som nybyggare.
Nils Berglund var född år 1771 och hans hustru Margareta Andersdotter år 1778, vilket gör att mannen var femtioårig när de övertog nybygget. Länge skulle han inte bli kvar på sitt nyförvärv, ty den 18 mars 1825 avled krononybyggaren Nils Berglund av kolik. I familjen fanns då förutom hustrun följande barn, frånsett sonen Nils Gustaf som avlidit redan år 1821 endast nitton veckor gammal.

Maria f 1817 25/3
Sophia Margreta f 1819 23/9, gift med Anders Eliasson i Brännträsk.
Caisa Maglena f 1824 21/9.

Till hjälp att sköta nybygget var änkan hädanefter under många år tvungen att förlita sig på lejd arbetskraft, av vilka den förste i raden var lappmannen Michel Andersson Granström som städslats redan under makens levnad. Bland övriga må nämnas Gustaf Lindlöf, f 1777, samt lappmannen Lars Pehrsson Käck ifrån Arvidsjaurs socken.
År 1838 gifte sig Lars Magnus Johansson, f 1807 21/1 som son till soldaten Johan Stridsman och Brita Eriksdotter i Lappurträsk med Brita Magdalena Larsdotter, troligen född omkring 1815. Inte långt därefter flyttade paret till Storfors-Åträsk, där man övertog Nils Berglunds nybygge och bosatte sig vid foten av det sk "Päro-berget", där också troligen de tidigare nybyggarna varit bosatta.
Lars Magnus Johansson synes ha varit en driftig man och redan sommaren 1844 ansökte han om att få anlägga ett nybygge vid det sk Granselet, med ängesslåtter vid Norra och Södra Grundträsket. Fyra år senare lämnar han in en ny ansökan med begäran att få anlägga ett nybygge vid ovan nämnda sjöar, Norra och Södra Grundträsket, där lämplig plats för bostad och åkerjords upparbetande fanns, samt tillgång till ängsslåtter vid myrar och stränder av dessa sjöar. Karta.
I mars 1849 överförde nybyggaren i Södra Storfors, Nils Josephsson Lindström, all den rättighet han tidigare erhållit i trakten mot Arvidsjaurs lappmarksrå, såsom Grundträsk och däromkring liggande odisponerade lägenheter, till Lars Magnus Johansson. Tydligen hade också Lindström sökt på dessa trakter, men avstod av någon anledning.
Innan Johansson hann påbörja nybyggesanläggningen vid Norra och Södra Grundträsket avled han emellertid den 16 april 1849 och efterlämnade hustru och sju barn. Änkan Brita Magdalena Larsdotter gifte dock om sig år 1852 med Anders Eriksson ifrån Byn, f 1825 20/4. Redan i januari 1853 avled Brita Magdalena, enligt den muntliga traditionen till följd av en förgiftning, varpå Anders Eriksson året därpå gifte om sig med Elisabeth Margareta Johansdotter, f 1830 8/6 som dotter till Johan Michelsson Åman i Manjärv. De sju barnen hade nu både styvfar och styvmor. Paret Anders och Elisabeth Margareta fick också sju egna barn, vilka här redovisas tillsammans med Lars Magnus och Brita Magdalenas barn.

Lars Magnus Johanssons och Brita Magdalena Larsdotters barn:

Anna Fredrika f 1838 31/7
Brita Christina f 1840 23/9
Johan Magnus f 1841 24/10
Lars Erik f 1844 28/7 (bild)
Pehr August f 1845 13/3 (bild)
Maria Lovisa f 1846 19/4
Carolina f 1848 10/10

Anders Erikssons och Elisabeth Margareta Johansdotters barn:

Johan Anders f 1854 5/12
Anna Elisabeth f 1857 30/6
Frans Oskar f 1859 31/3
Nils August f 1861 24/4
Fredrik Albert f 1863 21/2
Maria Josefina f 1866 19/5
Isak f 1868 19/5

Samtliga dessa barn kom att lämna Storfors-Åträsk. Lars Magnus Johanssons två äldsta döttrar flyttade till Sjulnäs, Sonen Lars Erik till Grundvattnet samt Johan Magnus och Pehr August till Gransel. Dottern Carolina blev gift med Johan Magnus Hällgren ifrån Arvidsjaur, vilka sedan blev bosatta i Holmsel, dit också Anders Eriksson med familj flyttade år 1873.
Dessförinnan hade dock år 1853 innehavarna av Storfors-Åträsk kronohemman och Södra Storfors krononybygge kallats att närvara då kommissions- och avvittringslantmätaren J J Wibell upprättade förslag till skattläggning och utbrytning av området. Därvid får vi bl a veta att Anders Eriksson och förmyndaren för hans styvbarn blivit oense, varför han inte ansåg sig kunna för hemmanets talan. Efter diverse diskussioner beslöts ändå att han så kunde göra, med tanke på att han var den som bäst kunde upplysa om hemmanets ägor. Dessutom framgick det att då vissa lägenheter brukades enskilt och andra gemensamt, så var det tjänligast att de gemensamma skattlades och sedan påfördes halva skatten vardera. Vilket också bägge parterna godkände.
När sedan frågan kom till granskning av ägornas läge, konstaterades att dessa var så vitt spridda å kronoallmänningen att alla omöjligen kunde inrymmas inom det antal som avvittringslagen förskrev. Även härvid förklarade sig parterna nöjda med det förslag som lantmätaren fördelade, trots att en stor del av de ursprungligen insynta lägenheterna blev uteslutna. Oaktat detta skulle ändock skiftenas antal uppgå till flera än de högst tre förskrivna, varför man vid utbrytningens verkställande skulle begära om inte dessa ställen skulle få tilldelas fyra skiften.
I samband med avvittringen år 1860 upprättades förslag till mantal, ränta och område för kronohemmanet Storfors-Åträsk, varav framgår att det en gång blivit provinsiellt skattlagt till 1/8 mantal, vilket ändrades till 21/64 mantal. Dessutom utbröts området i tre skiften, nämligen Gårdsskiftet, Lappkotamyrskiftet och Flarkmyrskiftet. År 1869 skatteomfördes hemmanet och från och med år 1870 ägde innehavaren full skattemannarätt över skogen.
Något år därefter övertogs Storfors-Åträsk av sågverkspatronen Carl Anton Hedqvist i Öjebyn, vilken under 1870-talet står noterad som ägare till hemmanet. Troligen var det skogen som intresserade honom, ty vid denna tid hade efterfrågan på sågverksprodukter ökat enormt och i dessa trakter hade säkerligen inga stora avverkningar skett.
År 1880 inflyttade Johan Ulrik Lundgren, f 1827 21/8, med sin familj ifrån Muskus. Denne var sedan 1852 förenad i äktenskap med Anna Elisabeth Eriksdotter, f 1827 16/10, och de kom att bosätta sig på samma ställe som de tidigare innehavarna, Vid "Päro-bergets" fot. I 1874-83 års husförhörslängd står Lundgren antecknad för 21/128 mantal, dvs halva hemmanet, förmodligen förvärvat genom köp av föregående ägare. I familjen fanns då barnen:

Johan August f 1856 24/6, gift med Anna Lovisa Granström från Nattberg
Carl Olof f 1858 4/5, gift med Sara Carolina Granström från Bäckås
Erik Anton f 1860 12/12
Jonas Gustaf f 1865 22/4
Maria Johanna f 1868 4/3

Johan August Lundgren och hans hustru Anna Lovisa Granström övertog hemgården efter föräldrarna och där föddes sedan följande barn:

Frans Johan f 1885 13/7, gift med Ester Sandlund från Hortlax
Carl Viktor f 1887 20/2, gift med Brita Viktoria Johansson från Brännträsk
Ernst Arvid f 1889 5/11, gift med Agnes Hedman från Vitberget
Selma Lovisa f 1891 29/5, gift med Abel Engström i Vidsel
Beda Alvina f 1896 18/1, gift med Nils Johan Bergman i Sävdal
Oskar Valdemar f 1897 10/10, gift med Svea Edman från Rödingsträsk
Knut Hjalmar f 1899 16/10, gift med Göta Lindström från Krongård
Olga Margareta f 1902 27/4, gift med Knut Hedman i Nästräsk
Agda Elodia f 1904 19/6, gift med Klas Forsman i Vidsel

Carl Olof Lundgren och hans hustru Sara Carolina Granström bosatte sig på andra sidan sjön och i den familjen föddes följande barn:

Elma Maria f 1890 23/7, gift med Frans Johansson i Sörstrand
Carl Bernhard f 1892 15/5, dog ogift 38 år gammal
August Ruben f 1894 6/7, dog 24 år gammal
Anna Emilia f 1896 11/9, gift tvenne gånger
Ernst f 1898 7/9, gift med Disa Fällman från Harads

I början på 1880-talet uppträdde ytterligare en bonde i Storfors-Åträsk. Det var Carl Olof Hedman, f 1855 15/3, och gift år 1881 med Elisabeth Margreta Granström, f 1858 21/8 som dotter till Per Granström eller "Per-Karlsa-gobben". Det berättas att Carl Olof Hedman, som allmänt kallades "Jobb-Hedman", bodde i en liten stuga vid vägen som går mellan Holmsel och Åträsk. Stugans tak var täckt med mossa där det växte gräs och i vilket hans get brukade beta. I familjen föddes barnen:

Anna Elisabeth f 1883 1/4, flyttade till Arvidsjaur socken
Elma Alvina f 1885 9/8, död 1886
Oskar Reinhold f 1890 27/6, flyttade till Kuri och kallades Kuri-Oskar
Linus f 1893 17/4, flyttade till Vitbäcken.

Andra personer som uppges ha varit bosatta i Storfors-Åträsk är Jonas Gustaf Nyberg, f 1839 3/10, och hans hustru Brita Helena Eliasdotter, f 1843 20/5, båda ifrån Hortlax. Dessa var möjligen en kort tid under 1870-talets andra hälft ägare till något av de hemman som Lundgren och Hedman sedan övertog. I familjen fanns följande barn:

Anna Carolina f 1868 18/11
Johan Gustaf f 1872 9/12, gift med Emmy Elisabeth Andersson
Mathilda Helena f 1874 25/1
Frans Oskar f 1875 25/10, död ung
Augusta Josefina f 1877 5/2
Hilma Lovisa f 1879 20/9, gift med Carl August Grankvist i Åkerdal
Maria Johanna f 1882 1/2

Under 1870-talet verkställdes ett antal åtgärder vid Storforsen för att göra denna del av Piteälven flottningsbar. Detta fick till följd att skogstrakterna uppströms Storforsen ökade i värde och att hugade spekulanter började kasta sina blickar på området däromkring. Så synes exempelvis handelsman A R Calusén ifrån Öjebyn ha haft planer på stora avverkningar runt Åträsket och under andra hälften av 1880-talet färdigställdes ett bygge av väldiga mått, i det att en flottningsränna uppfördes mellan Bölsmanåtjärn och Pite älv. Därvid byggdes även dammar vid Åträsket och ovan nämnda tjärn. Se dammen vid Bölsmanåtjärn

Till början

Grundvattnet
Vi har tidigare sett hur Lars Magnus Johansson år 1848 ansökte om att få anlägga ett nybygge mellan Norra och Södra Grundträsket. Detta kom dock inte till stånd pga sökandens snara frånfälle, och när kommissions- och avvittringslantmätaren Lars Ruuth år 1858 verkställde undersökning för skattläggning av Grundträsk krononybygge anmälde Anders Eriksson att han var sökande till detsamma. Denne kunde emellertid inte uppvisa några ansökningshandlingar, vilket han anmodades att göra senare. Vid undersökningen framförde han även åsikten att åkerodlingsmarken vid sjöarna var så mager och stenbunden, och den övriga odlingsmarken så frostländig att den ej lämpade sig för en nybyggesanläggning. Så vida inte dessa lägenheter sammanslogs med Granselets, där det fanns tillgång på åkerjord men brist på ängar.
I samband med avvittringen år 1860 upprättades tvenne förslag till mantal, ränta, frihetsår och område för Grundvattnets krononybygge, som det nu kallades. Det första lydande på 15/64 mantal och det senare på 9/32 mantal, bägge med fyrtio frihetsår.
Någon gång i mitten på 1860-talet verkar det som om Anders Eriksson i Storfors-Åträsk blivit innehavare till rättigheterna vid Grundvattnets krononybygge. Han planerade då nämligen att avyttra det till Carl Johan Hedman ifrån Byn. Efter protest från styvbarnens förmyndare ogillades detta, varpå styvsonen Lars Erik Larsson fick köpa detsamma.

För min styfson Lars Erik Larsson i Åträsk upplåter och försäljer jag härmedelst mitt egande och innehafvande Krono Nybygge Grundvattnet kallat, inom Elfsby kapellförsamling, för en oss emellan öfverenskommen och betingad köpesumma stor /300/ Riksdaler Riksmynt och med följande undantag. Det åtager köparen Lars Erik Larsson sig att sin syster Carolina Christina uppfostra, föda och med kläder förse så länge hon lefver eller han stället innehafver. Dock skall hon i händelse en annan innehafvare af hemmanet skulle under hennes lifstid inträffa alltid vid hemmanet förblifva samt nämnde förmåner åtnjuta och skulle hon på annat sätt blifva försörjd skall hennes arfs Capital belopp 200 Riksdaler genast henne tillfalla, men förblifver hon vid hemmanet skall hemmansinnehafvaren omhänderhafva och som hon dessa förmoner förut innehafvit vid Åträsk hemman skolade från detta hemman nu frånfalla och vid Grundvattnet förblifva. Och som ofvanstående Summa 300 Rdr är denne dag genom skuldsedel bekommen varder den hermed qvitterad och tillegnas köparen Lars Erik Larsson i Åträsk nu detta hemman Grundvattnet kallat att vid förstinfallande 14 mars genast tillträda til alla de förmoner dermed nu äro samt efter lag tillvinnas kan, försäkras Elfsby den 1 december 1867.

Anders Eriksson i Åträsk, säljare
Wittna B Engelmark, N N Björk

Härmed förklarar jag mig till alla delar nöjd.

Dag som ovan.

Lars Erik Larsson, köpare
Wittna B Engelmark, N N Björk

Som förmyndare för nämnde Carolina gifver jag härmed mitt medgifvande till ofvannämnde omflyttning dock underställes högre myndighet sitt medgifvande, dag och ort som ofvan.

Anders Johansson Nord i Wistträsk
Anders Hedman i Wistträsk

Nybyggaren Lars Erik Larsson, f 1844 28/7 som son till Lars Magnus Johansson och Brita Magdalena Larsdotter i Storfors-Åträsk, gifte sig år 1873 med Maria Erika Roos, f 1849 31/12 som dotter till Johan Roos och Brita Stina Larsdotter i Manjärv. I äktenskapet föddes följande barn:

Ulrika f 1874 9/2, gift med Fabian Karlsson i Grundvattnet
Anton f 1876 23/4, gift med Elma Öberg från Tväråsel
Magnus f 1879 9/3, gift med Augusta Sandberg från Granholmen
Oskar f 1881 2/7, gift med Beda Sandberg från Granholmen

Grundvattnet var med sitt höga läge på ett näs mellan Norra och Södra Grundträsket en plats med goda odlingsmöjligheter, och samtliga de av Lars Eriks barn som nådde vuxen ålder bosatte sig också på hemstället. Bland dem de legendariska kraftkarlarna Anton och Magnus Larsson. Otaliga är historierna om deras styrkeprestationer och säg den som inom denna del av socknen inte hört talas om "Gronnträsk-Magnus". Själv har en av artikelförfattarna ett personligt minne av Magnus och hans hustru Augusta, när han fick följa med sin far Enar Öhman som hade trafiklinje mellan Bredsel och Granholmen samt Bredsel och Grundvattnet.

Magnus kom alltid ut och mötte oss när vi kom. Han väntade på de färskvaror och den post vi hade med oss från Vidsel. Maten stod framme och det var bara att ta för sig av det som bjöds. Senare har jag hört att det inte snålades med bönorna i kaffet till de som besökte Magnus Och Augusta. Det sägs att de som mötte honom första gången blev skrämda av hans rättframma och mustiga språk. Rädslan förbyttes snabbt till det motsatta när de väl lärt känna honom.

Grundvattnet blev under år 1900 föremål för en stor och omfattande odlingsutredning, där Södra Grundträsket skulle utdikas, samt damm och flottningsränna byggas för att man skulle utvinna ökad höslåtter. I utredningen står att läsa att den till gräsväxt dugliga delen av Södra Grundträskets botten hade en areal av 77,9 ha, vilket innebar att den beräknade höavkastningen skulle komma att uppgå till 155 880 kg. Om nettopriset med fråndrag av bärgningskostnader och dylikt beräknades till 3,5 öre/kg, så skulle den årliga avkastningen kunna uppgå till ett värde av 5 455 kr. Avdikningsplanens genomförande var kostnadsberäknad till 34 000 kr, vilket inkluderade alla till projektet hörande kostnader. Fördelades denna summa på hela det vattenskadade området om 291,73 ha, skulle dikningskostnaderna bli 116 kr per hektar. Den sammanlagda längden av alla diken och avlopp skulle bli 9 961 m och statens lantbruksingenjör, Carl Holm i Lövånger, ansåg att 17 000 kr skulle kunna erhållas av statsmedel.
Projektet påbörjades, broar och dammar liksom timmerrännor byggdes, diken grävdes, tillfartsvägar färdigställdes, men så långt som till torrläggning kom det aldrig. Hur mycket som erhölls i statsmedel har inte gått att utröna, men byggandet av dammen var kostnadsberäknat till 1 600 kr, varav delägarna i Grundvattnet erhöll 800 kr.

Till början

Gransel
Två av Lars Erik Larssons bröder, Johan Magnus och Pehr August Larsson, kom att bosätta sig i Gransel. Denna plats hade tidigt varit föremål för odlares intresse, så hade bl a Samuel Andersson redan år 1839 ansökt om att få anlägga ett nybygge därstädes och så även brödernas far år 1844 samt Pehr Sundman fyra år senare. Konkurrens om nybyggesrättigheterna fick dessa år 1863 av ett nybildat konsortium som övertagit lanträntmästare Lars Ulrik Öqvists år 1848 gjorda ansökan, om att få anlägga så många nybyggen som möjligt på det sk "Palmstruchska odlingsdistriktet". Denna tillfälliga sammanslutning hade sins emellan delat upp de olika tilltänkta nybyggesanläggningarna, varvid Gransel och Warrisån fallit på Johan Nyström i Luleå gamla stad.
Vid avvittringen år 1860 hade förslag till mantal, ränta och område upprättats för Gransels krononybygge, varvid det förslogs till ½ mantal med femtio frihetsår i anseende till markens svårodlande och nybyggets avlägsenhet.
Vi vet inte med säkerhet vem som kom att bli förste nybyggare i Gransel, troligt är dock att det inte blev någon av de tidigare sökande. I stället återfinner vi Johan Larsson Berglund, f 1842 13/5 som son till Lars Pehrsson Käck och Nils Berglunds dotter Maria i Storfors-Åträsk, som första namn i 1874-83 års husförhörslängd . Denne står där nämnd som nybyggare i Gransel och att han inflyttat ifrån Muskus år 1875.
Året därpå inflyttade Johan Magnus Larsson, eller "Jobb" som han kallades, samtidigt som han gifte sig med Brita Stina Johansdotter Grubbström ifrån Glommersträsk. Hustrun hade från tiden för äktenskapet med sig sönerna Johan August och Lars Petter, födda 1872 27/5 resp 1874 6/6. Paret fick sedan följande barn tillsammans:

Erik Magnus f 1876 1/9, död ung
Carl Ludvig f 1878 5/11, död 1879
Petter Anton f 1880 17/5, död 1889
Christina Serafia f 1882 16/11, död ung
Maria Antonia f 1885 14/3, gift med Johan Nilsson från Manjärv
Frans Arvid f 1887 25/2, död ung
Elma Carolina f 1889 11/5, gift med Lars Åman från Manjärv
Frans Hugo f 1891 4/10, död vid 20 års ålder
Sven Ragnar f 1893 11/10, gift med Anna Lundgren från Åträsk

Dottern Maria Antonia och hennes man Johan Nilsson övertog hemmanet, dessa efterlevande efterträddes sedan av sonen Ivar Nilsson och numera bor Lave Söderholm med familj på stället.
Den tredje i brödraskaran från Storfors-Åträsk, Pehr August Larsson, gifte sig år 1882 med Brita Elisabeth Roos, f 1862 13/12 som dotter till Johan Roos och Brita Kristina Larsdotter i Rosdal. Paret flyttade samma år till Gransel där de delade nybygget med brodern Johan Magnus. I familjen föddes sedan barnen:

Hilma Maria f 1883 13/3, gift med Arvid Öberg i Bredsel
Lovisa Elisabeth f 1885 18/1, gift med Anders Öberg i Bredsel
Hulda Elisabeth f 1889 19/6, gift med Adrian Westin i Åkersel
Frida Alida f 1892 21/12, gift med Axel Johansson i Selsmark
Lars Robert f 1887 17/1, död 1909
Ernst August f 1894 23/12, gift med Ellen Karlsson i Gransel
Petter Göran f 1900 23/2, ogift

Hustrun Brita Elisabeth blev änka i januari år 1900. Hon blev sedan omgift med änkemannen Alfred Öberg från Bredsel och paret fick år 1907 dottern Rut Öberg. Rut kom att gifta sig med Frits Grankvist och de bosatte sig i Manjärv. Sonen från första giftet, Ernst Larsson, övertog hemgården som nu brukas av en dotter till honom.
Den tidigare nämnde Johan Larsson Berglund, vilken bl a försörjde sig på tjärbränning, gifte sig år 1879 med Maria Johanna f 1850 28/6 som utomäktenskaplig dotter till pigan Brita Stina Hansdotter i Manjärv, f ö hennes sjätte barn utom äktenskapet. Maria Johanna eller "Käckan" som hon kallades efter svärfadern, hade också själv ett sk "oäkta barn", nämligen dottern Hilda Johanna, f 1875 16/3. Efter inte fullt fyra månaders äktenskap avled Johan Larsson Berglund i januari 1880, senare på hösten dog också den drygt ettårige sonen Johan August. Änkan gifte sedan om sig med änkemannen och finske medborgaren Johannes Söderberg. I samband med att Pehr August Larsson flyttade till Gransel, blev dessa tvungna att flytta på sig och söka ny boplats. Det blev Johannestorp, ett skogstorp beläget ca sju km nordväst om byn Vitberget, utefter vägen mot Jokkmokk.
Den i Storfors-Åträsk tidigare omtalade Carl Olof Hedman flyttade i slutet av 1800-talet till Gransel, där han bosatte sig strax öster om Pehr August Larssons boplats, med vacker utsikt över Pite älv. Det säges att han bodde i anslutning till fähuset under den tid han arbetade på mangårdsbyggnaden. Han avled år 1900 innan huset hann bli färdigt. Omkring år 1905 ditflyttade Anders Karlsson, f 1874 1/8 i Vistträsk. Denne var uppfostrad i det närbelägna Nästräsk hos någon medlem av släkten Hedman. Han blev även gift med Hilda Maria Hedman, f 1881 31/7 som dotter till Anton Hedman i Nästräsk. Hustrun hade före äktenskapet sonen Ossian Andersson, vilken senare emigrerade till Canada. I familjen föddes åtta barn, av vilka de flesta blev bygden trogna.

Till början

Åkersel
Samtidigt som Johan Magnus Larsson flyttade till Gransel, flyttade Nils Fredrik Björk, f 1849 15/4 som son till Johan Östensson Björk i Brännträsk, till Åkersel. Nils Fredrik, som alltid kallades "Kul-Björk", gifte sig år 1876 med Johanna Erika Johansdotter, f 1848 25/2.
Före giftermålet hade hustrun dottern Olivia, f 1873 22/7, vilken sedan blev gift med den till Åkersel år 1893 inflyttade Fredrik Nilsson. Paret Nils Fredrik och Johanna Erika fick tillsammans åtta barn. Däribland sonen Frans Engelbert, f 1879 20/4, och dottern Alma Fredrika, f 1886 31/12.Frans Engelbert Björk gifte sig med Lea Granström ifrån Bäckås. Alma Fredrika flyttade till Stockholm, där hon år 1914 gifte sig med Oskar Wilhelm Ljung, f 1883 15/1. År 1915 flyttade dessa till Notviken utanför Luleå, där två år senare sonen Martin Ljung, numera riksbekant rolighetsminister, föddes. Se bild av familjen Ljung
Efter familjen Björk inflyttade västerbottningen Olof August Nilsson, f 1880 2/1 i Ulriksberg, med sin familj till Åkersel. Denne var gift med Emmy Karolina Öberg, f 1885 27/8 i Brännmark, och tillsammans hade paret tolv barn av vilka nio nådde mogen ålder.
En annan västerbottning, Adrian Westin, bodde ca kilometern öster om familjen Nilsson, vid den sk "Westin-knäusen". Mannen var gift med Hulda Larsson ifrån Gransel och senare med en kvinna från Västerbotten. I denna familj fanns tre barn.
Myrheden kallas ett ställe mellan Åkersel och Nästräsk. Denna plats har hyst flera familjer, men är numera avfolkad och öde vad gäller fast bosättning. I ett annat avseende råder där dock stor aktivitet, ty vid Myrheden ligger sedan slutet av 1950-talet det sk "Robotfältet" med ca 200 anställda, sysselsatta med militär utprovning.
Följande personer har med sina familjer tidigare varit bosatta i Myrheden: Karl Nilsson, Ragnar Karlsson, Hugo Hedman, Helmer Karlsson, Lennart Renberg, Ossian Hedman, Mauritz Sjöberg, Ossian Lundberg, Ville Lööf, Signe Lundmark, Alvar Nilsson samt Blixt och Dunder.

Holmsel
Vi har tidigare sett hur som Anders Eriksson med familj år 1873 flyttade till Holmsel, där han blev nybyggare på äldre dagar. Troligen hade han dessförinnan sökt på detta nybygge eller på annat sätt förvärvat nybyggesrättigheterna, väl medveten om sin svaga ställning i Storfors-Åträsk. Till vilket styvbarnen från första giftet var arvsberättigade. Några andra skäl till flyttningen är svåra att finna.
Holmsels krononybygge, som i samband med avvittringen år 1860 föreslagits till 3/16 mantal med fyrtio frihetsår, hade nu ett ur kommunikationssynpunkt mycket strategiskt läge. Folk som kom nedifrån bygden och skulle vidare uppefter Piteälven eller mot Jokkmokk, tog sig ofta över här vid Storforsens övre del och vandrade sedan vidare på det lättgångna hedlandet till Granholmen, Nästräsk, Storidan, Åberget eller Norra Storfors. Ungefär samtida med Holmsel var dessutom Gransels krononybygge på andra sidan älven, varför de resande alltid kunde påräkna båtskjuts vid överfarten.
Av Anders Erikssons barn blev det äldste sonen Johan Anton Andersson, gift med Johanna Amalia Lundberg ifrån Laver, som kom att överta nybygget och bosätta sig i Holmsel. De fick nio barn som nådde vuxen ålder, varav en del blev bygden trogna och några emigrerade till Amerika.
Näst äldste sonen Frans Oskar Andersson blev gift med Amalia Westerlund ifrån Åkermark. Dessa flyttade till Ön vid Varjisån. De hade inga egna barn, men tog sig an och uppfostrade en flicka ifrån Vistträsk som hette Anna Öhman. Det berättas att Amalia var en manhaftig kvinna som var frän i repliken och gärna kunde dra en historia när det passade, och som dessutom hade för vana att röka pipa.
En annan Holmselsbo var Nils Eriksson, f 1883 i Rågrindan i Piteå socken. Han kom till trakten som tjänsteman och gifte sig med Hanna Åhman, f 1880 i Manjärv. Dessa makar fick tio barn, varav de flesta blev bygden trogna.
Ungefär mitt mellan Holmsel och Åträsk, vid nedre spardammen vid Bölsmanåtjärnens utlopp, bodde skogstjänstemannen Johan Erik Bergfast, f 1851 31/7. Hans hustru hette Emma Maglena Pehrsdotter, f 1854 30/10, och tillsammans hade de följande barn:

Johan August f 1877 29/8, gift med Anna Eufresina Öberg i Bredsel
Hilma Josefina f 1879 23/10
Emma Maria f 1882 1/9, gift med Johan August Granström i Trångfors
Karl Ludvig 1886 4/1, flyttade till Korsträsk
Ida Amalia f 1888 27/8, emigrerade till Amerika
Ernst Fabian f 1891 19/12
Jenny Viktoria f 1896 5/5
Elin Augusta f 1899 13/12

Efter mannens död år 1900 sammanbodde hustrun med den ångermanländske resehandlaren Bengtsson i Vistträsk.

Som avslutning på detta avsnitt vill vi förmedla ytterligare några människoöden med anknytning till orten. Ett sådant var Per Granström, f 1828 21/6 som son till Carl Petter Lindmark och Greta Persdotter i Storfinnträsk. När Per eller "Per-Karlsa-gobben" som han kallades, bildade familj, så flyttade han till Västra Nattberg. Där bodde sedan familjen tills alla barnen hade vuxit upp och flyttat hemifrån. Av dessa gifte sig yngste sonen Karl Granström år 1893 med Johanna Öqvist ifrån Neder-Luleå socken, varpå makarna flyttade till Storfors-Åträsk. Länge åsåg hustrun med oro hur Karl ofta hade med sig verktyg och redskap som han inte var ägare till. Med tiden blev han illa sedd i gårdarna för detta. År 1898 dog Johanna i barnsäng och efterlämnade de små barnen Axel, Ida och Hilma. I det läget tvingades fadern Per Granström flytta dit och vara till hjälp med barnen. Karl sägs ha sålt hemmanet för 7 000 kr till en gästgivare från Älvsby-trakten, vilken sedan i sin tur avyttrade det till ett bolag. Enligt vad som berättas ska pengarna ha omsatts i dryckesvaror.
Omkring år 1905 vistades en främling i Holmsel, vilken fiskade pärlor i Bölsmanån tillsammans med Oskar Andersson, som hade sin bostad därstädes. Oskar sägs ha berättat för främlingen att han hade en besparing på 410 kr i en blå bytta, förvarad i Anton Anderssons bagarstuga. Främlingen hade vid något tillfälle talat om detta när Karl Granström var på besök.
En dag när Oskar kom hem från slåttern så han att fönstret var sönderslaget i bagarstugan och en gardin stod och flaggade i vinden. Han blev genast varse att byttan var borta.
Man kopplade då ihop pärlfiskarens skvaller med Karl och hans gamla vanor, varpå han givetvis blev utpekad som tjuv. Byfolk och folk från Vidsel enades om att Karl skulle få fyrtio par spö om inte pengarna återlämnades. En man vid namn "Jobb", Gustav Viktor, som var stor och lämplig för uppgiften skulle verkställa straffet. När Karl nästa gång kom till Holmsel och då inte var villig till erkännande blev han jagad med lie och påkar, men eftersom han var vig och snabb lyckades han fly och sågs sedan aldrig på trakten. Någon har sagt att han flydde till Norge där han slutade sina dagar genom drunkning.
Den pärlfiskare som omnämndes i början säges även han ha flytt från Holmsel, medtagandes alla pärlor som han och Oskar hade insamlat.
Byttan med pengarna och ett hemmanskontrakt som Oskar var ägare till förblev borta en tid. Det skulle komma att upphittas av Emil Andersson och syster Hilma, i samband med bärplockning vid Bölsmanån. De satt vid bäcken och tog en rast när de fick se något blåfärgat ligga under en trädrot. Fyndet var den stulna byttan som inte oväntat var tom på pengar, hemmanshandlingarna var dock kvar.
Situationen för Per och barnen var nu inte nådig och först i slutet av år 1905 uppmärksammades fallet med följd att barnen och Per blev utauktionerade på skilda ställen i kommunen. Per kom till Johan Karlsson som var gästgivare i Norra Storfors, Axel hamnade efter någon tid i Arvidsjaur, Ida blev uppfostrad i Vistträsk och gift Vikström i Åkerholmen, Hilma blev gift Lundkvist i Piteå. I en kassabok som gästgivare Karlsson efterlämnat står följande. "Två hästskjutsar avgick från N Storfors till Åträsk i januari månad 1906 för att hämta Per Granström och de minderåriga barnen."
Per var en arbetssam och plikttrogen person som skötte gårdssysslorna väl, även om han inte var lika mån om den personliga hygienen. Det lär ha varit under hårda förhandlingar som han underordnade sig en badprocedur. Efter en olycka i samband med körning av tvättkläder med en av gårdens oxar, blev han så illa stångad i benen att han fick svårigheter att stå. Det berättas att när han skulle hugga ved så gjorde han det sittande. Han var mycket barnvänlig och syntes mycket road av barn. Han kom att stanna hos Karlssons till sin död år 1919.
Per hade haft sex döttrar som uppnådde vuxen ålder. Två av dessa hade tillsammans fyra oäkta barn. När jag såg detta i en husförhörslängd, slog det mig att han en gång yttrat följande:
"Säga vad man vill om de här bolagsgubbarna, men vackra barn kan dom göra". Var det måhända barnen till de egna döttrarna som åsyftades?

Till början

Forts kapitel 2.4

Åter sida 1