4.2 Tjärhanteringen

av Anders Sandström

Tidigt fick trätjäran betydelse för denna nordliga landsända. Redan 1500-talets införsellängder till Stockholm talar om en blygsam import av tjära från kustsocknarna i det dåvarande Västerbotten. I början på 1600-talet synes denna verksamhet ha ökat något, för att sedan i slutet på 1700- och början på 1800-talet nå sin kulmen. När Abraham Hülphers år 1758 reste genom Norrland noterar han hur som i Pitetrakten "tjärugnar woro nästan jämte wägen wid alla byar". År 1780 utskeppades inte mindre än 8640 tunnor tjära från Piteå och år 1815 hela 10 000 tunnor. Därefter synes en tillbakagång ha skett, sannolikt hade skogstillgången i kustlandet börjat sina eftersom man tidigare använt sig av växande tallskog som barkats och fått torka innan den avverkades.
När tjärbränningen avtog vid kusten, ökade den i inlandet. Kanske var det dylika bevekelsegrunder som fick personer som rådmannen Falk i Piteå att engagera sig i nybyggesverksamheten uppefter Pite älv under 1800-talets första hälft. Vi vet nämligen genom den muntliga traditionen, att tjärhanteringen i alla dess former spelade en stor roll för de människor som under 1800-talet kom att befolka trakterna nordväst om Manjärv. Ordstäv som "har du en dal så har du maten" eller överlämna det världsliga och börja med en dal" ger uttryck för detta.
Många brände dalar, andra åter snickrade tjärtunnor och några specialiserade sig på att ro flottarna nedför älven. Innan man kommit så långt som till närmaste flottbara vatten, hade man dock kanske varit tvungen transportera tunnorna på kärra eller släpa dem efter en häst. Hans-Oskar och Ivar Öberg i Bredsel vet berätta om en sådan s.k. "kullerväg" från Gransel till Störhusträsket, varifrån man sedan flottade tunnorna en och en utefter den lilla Störhusbäcken som mynnar ungefär på det ställe där Piteälven och Varjisån rinner ihop.
Ett mycket vanligt tillvägagångssätt förr i tiden, var att man i förväg sålde sin tjärdal till någon kapitalstark köpare i Piteå eller Älvsbyn. Köparen tog därvid som regel väldigt liten risk att förlora sin investering, eftersom det kom an på säljaren att leverera ett visst antal tjärtunnor till ett på förhand uppgjort och utbetalt belopp, oaktat hur arbetskrävande det kommande arbetet blev. Ett sådant tidstypiskt tjärukontrakt kan vi studera i Piteå häradsrätts tingsprotokoll av den 12 april år 1854, vilket här nedan återges:

Till Herr Consul C A Winroth upplåter och försäljer undertecknad härmedelst fyrtio (40) lass tjärved som jag dels har liggande och dels kommer att framskaffa vid Trångsund beläget 3/4 mil ofvanföre Mandjerfs by vid Pite elf, och hvilken tjäruved jag förbinder mig till tjära förädla samt uti 20 goda och krönta tunnor till Böhle i nästkommande juli månad framskaffa, och hvarföre jag under dagens dato bekommit full liqvid, hvarigenom detta köp härmed qvitteras.

Skulle köparen antingen vid tjärdalen eller under nedforslingen till Böhle sjelf vilja låta ombesörja, transportera eller märka tunnorna med W står detta honom fritt, erkänner och försäkras.

Piteå den 15 december 1853
Olof Danielsson från Brännmark

Att Kungörelse, angående motstående köpeafhandling är nedskrefne dag uppläst från predikstolen i Elfsby kyrka, intygar.

Elfsby den 18 december
J J Bergman, komminister

En afskrift af motstående afhandling har jag emottagit den 24 december 1853 betygar
G Öqvist

Om en tunna tjära är enligt 1853 års markegångstaxa värderad till 4 Rdlr och 32 skilling, som för tjugo tunnor utgör 93 Rdlr 16 skilling Banco, intygar

Piteå den 13 april 1854
Pehr Svensson

Som upplästes och i detta protokoll intogs vederbörande till all med lag förenlig säkerhet, kraft och verkan.

Att Olof Danielsson i köpehandlingen anger platsen för sitt tjärvedsupplag till Trångsund, är en intressant upplysning. Den plats det gäller kan vi med stor säkerhet säga är den s.k. Ekorrstranden, där han för övrigt lät uppföra en backstuga eller jordkula. På krönet av denna branta sluttning, rakt ovanför lämningarna av bostaden, kan vi fortfarande se tydliga spår efter hans tjärdalar. Namnet Trångsund är för övrigt ett mycket talande namn för denna plats, enär Piteälven här går ihop till ett mycket trångt sund.

Forts kapitel 4.3

Åter sida 1