4.4 Utbyggnaden av Bölsmanån
av Börje Öhman
Det har alltid rått mystik och spänning kring namnet Bölsmanån. Från tidigt 1800-tal fångades musslor i detta vatten, för att ur dessa utvinna pärlor. Än idag
finner man personer som kan berätta om skimrande vackra pärlor som kunde ge ett tillskott till kassan. Det sägs att de från Bölsmanån genomgående var större
och vackrare än de från Pärlälven. Personligen besökte jag detta vattendrag sommaren 1984, för att utröna om musselbeståndet fortfarande existerade. Efter ett
drygt letande fann jag så en mussla. Någon pärla inrymdes inte däri.
Främst har dock detta vattendrag spelat en viktig roll som flottled. Ån är i sig själv inte flottbar, utan endast i så motto att här har funnits en timmerränna, byggd
omkring år 1890.
År 1883, cirka tre år efter det att Storforsens huvudfåra ändrats för att kunna göra Piteälven flottbar, väckte Kungliga Domänstyrelsen frågan om upplåtande av
Bölsmanån till allmän flottled från Stenträsket ned till Pite älv. Skogsinspektören och riddaren F W Berg med två biträden verkställde den syn som erfordrades
samt meddelade att en spardamm i så fall måste byggas å hemmanet Storfors-Åträsk.
Den 11 juni 1884 höll Piteå häradsrätt syn på stället för att ge sitt utlåtande "samt kallade all de vilkas rätt kan vara av frågan beroende, att de vid synen
tillstädeskomma och talan föra". Förutom en rad andra storheter infann sig länsmannen J O Nyström, vilken kunde uppvisa Kungl. Majt:s Befallningshavandes
förordnande, "att vid synen iakttaga och bevaka de allmännas rätt", handlanden A R Clausén från Öjebyn, Krononybyggaren Anders Eriksson i Holmsel,
hemmansåborna Johan Ulrik Lundgren i Åträsk och Carl Olof Hedman i Bölsmanån. Clausén kunde uppvisa ett arrendekontrakt som visade att ägarna av
skattehemmanet 21/64 mantal Storfors-Åträsk upplät och utarrenderade till honom rätten att när han så önskade få uppföra en spardamm vid Bölsmanåns utlopp
från Åträsket, för underlättande av flottningen efter vattendraget samt under en tid av 20 år under våren och sommaren, utan hinder från de undertecknades sida,
efter behov uppdämma och avtappa träsket. Dock med skyldighet för Clausén att ersätta all skada som genom vattenuppdämningen kunde åstadkommas, samt
årligen då dammen användes för flottning, erlägga fem kronor till ägarna vardera. Varförutan de förbehöll sig rätten att vid dammbyggnaden anlägga ett
kvarnverk utan någon ersättning för dammägaren. Kontraktet var undertecknat av Carl Olof Hedman och Johan Ulrik Lundgren.
Clausén upplyste som nybliven rättsinnehavare att han muntligen förbundit sig att dammslussen skulle läggas så djupt att vattennivån i Åträsket sänktes minst en
fot, samt att han gärna överlät sin rätt till kronan, dock med villkor att han årligen i fem års tid avgiftsfritt skulle få framflotta 10 000 träd. Kronoombudet tyckte
att han kunde nöja sig med 5 000 träd. Clausén gick därvid ned till 8 000 träd och sade att han "därunder på inga villkor vill sig sträcka". Byggmästare Wallmark
föreslog efter nödiga mätningar att spardammen skulle bli 130 fot lång med en kvarnsluss till 5 fots djup och 3 fots bredd samt en större utloppssluss till 14 fots
bredd och 6 fots djup under ett vattenmärke som skulle utmärkas genom "inhuggande av en horisontal linje uti en i cirka 130 fot i sydvästlig riktning från västra
dammfästet belägen större jordfast sten och en och en halv fot nederom stenens översta kant" (anm. 1 fot = 29,7 cm).
Lundgren och Hedman hade inte något emot förslaget, bara de vid hösttiden fick betjäna sig av dammen för ängsvattningar samt begärde de att tiden för
dammluckans öppnande måste fastställas till den 12 juni. Kronoombudet däremot ansåg att den 24 juni var ett lämpligare datum. Detta senare förslag ogillade
rätten som fastslog den 15 juni. Vidare ansåg kronoombudet att även i Bölsmanåtjärnen, belägen 1/4 mil nedanför Åträsket, borde en dammanläggning byggas
samt en flottrännebyggnad uppföras. Se skiss Dammbyggnad och timmerränna.
Vi vet nu att båda dammanläggningarna byggdes samt att en flottränna av gigantiska mått uppfördes med en längd av minst 2,5 km, ned till Pite älv. Georg
Eriksson i Brännmark, född 1918 och uppvuxen i Holmsel, minns hur stor och mäktig flottrännan var. I hans barnaår stod rännan öde men till stora delar intakt
och förblev så till år 1928. På en del ställen löpte rännan fem meter över marken, ibland endast en halv meter. Bredden längst upp var närmare tre meter, i botten
cirka en meter. Rännbotten och väggarna var narade ihop och alla stockförbindningar var infällda. I kurvorna var ytterväggen åtskilligt högre än innerväggen, av
den anledningen att här hade timmerstockarna sådan fart att de annars skulle ha slungats ut. Se timmerränna i Pansikån.
Ernst Larsson i Gransel som har varit mig till stor hjälp vid uppgiftslämningen, säger att flottning pågick här till år 1908. En fråga man ställer sig, är hur många
träd som flottades i denna ränna? Låt oss säga att rännan blev färdig år 1890 och användes fram till år 1908. En annan fråga som också inställer sig är huruvida
allt detta virke togs ut enbart från Åträskhemmanet, eller var också andra skogshemman leverantörer? Ernst omtalade även att timmermännen som byggde
rännan kom både från Ångermanland och från Värmland. "De bodde hos oss i farstukammaren under byggnadstiden".
Forts kapitel 4.5