4.7 Skogsavverkning vintern 1938
av Hans-Oskar Öberg
Det handlar om trettiotalets svåra tider. Det var på vintern 1938 i timmerskogen vid Stenträsk inom Jokkmokks socken. När vi avverkat färdigt där, fick vi flytta
ned till en avverkning som låg ca 6 km efter Haradsvägen, för att hjälpa ett annat huggarlag att hinna få ner allt virke till våren.
Vi bodde på ett ställe som hette Forsbacka, hos en familj Forsberg på övre våningen. Vi var tio man plus en kocka i lägenheten. Den dag då vi skulle till skogen
för att börja hugga, fick vi besked om att vi skulle få arbeta i en djup grop som dom andra hade lämnat. Det var ingen utgång ur gropen och det var motlut åt alla
håll, så vi började inte arbeta förrän dom andra gav med sig. Vi hotade med att åka hem.
Det var dock inte slut med bekymren i och med detta. En av huggarnas hästar gjorde sig illa i ett ben, så han fick sätta honom i stallet eftersom han inte orkade
gå mer än några meter. Då fick han låna en häst av en som bodde på ett torp som hette Kaskaure, men det var en gammal häst som var aderton år. Det var inte
något att sätta i skaklarna, det var bara namnet som var häst. Vi fortsatte med avverkningen, men det var inte slut med eländet för det. En av huggarna klagade
att han inte var frisk. Han blev bara svagare och svagare, och sista veckan orkade han inte gå uppför trappan, han måste sätta sig ned och vila. När vi hade
avverkat färdigt kom höjdpunkten på alla våra besvär, för när den sjuke mannen kom hem for han till läkaren där han fick veta att han hade tbc och var
smittbärare. En miljonbärare till och med. Så vi fick kallelse allihop att omedelbart infinna oss på dispensären i Älvsbyn för vaccinering. Då framkom det att alla
som bodde i huset var smittade. Det var förutom oss i huggarlaget, två familjer om sex vuxna och sju små barn, tillhopa tjugotre personer. Tre, fyra personer fick
åka på sjukhus, alla blev dock friska utom smittbäraren som dog en tid efteråt. Så olika falla ödets lotter ibland.