4.9 Flottarnas mathållning
återberättat av Hans-Oskar Öberg

Detta avsnitt som bygger på samtal med Hans-Oskar Öberg i Bredsel, själv verksam som flottare i fyrtio säsonger under åren 1930-69 varav tjugo som "gnistare", handlar om hur flottarnas mathållning sköttes på den tiden när dagliga hemtransporter ännu inte var vanliga.
Före 1948 var det vanligt att den enskilde höll sig med egen kost. Matlagningen sköttes dock kollektivt av en man benämnd "gnistare". Detta skedde ofta utomhus över eld och om det var ett stort gäng, så kunde det behövas "hjälpgnistare" för att allt skulle hinnas med. Ty som regel fick man börja med att hugga torrfuror och sedan klyva upp veden, innan man kunde börja med maten. I ett lag på 15-20 personer fick man kanske sätta upp 6-7 pannor vid elden. En del med palt, andra med bruna bönor och åter andra med ärtsoppa o.s.v. Det gällde att ha gott minne när man tog fram ingredienserna ur de olika packningarna så att de inte hamnade i fel panna.
Provianten bestod som regel av: mjöl, fläsk, ärtor, bruna bönor, korngryn, makaroner, potatis, torkad blandfrukt, sagogryn (som man gjorde "kagermansoppa" av), korv, ost, "kisel-kakon" (hembakad kaka av rågsikt som inte möglade så lätt), siktbröd, socker och kaffe. Som måltidsdryck nyttjades vatten. Till denna lista kan också läggas en gryta på 2-3 liter samt en kastrull, båda av gjutjärn. Först på 1940-talet kom kokkärl av aluminium.
Vid bäckflottningen skedde alla transporter för 1943 antingen på mansryggen eller med häst. Man kan förstå att det inte var någon lätt börda som flottaren hade att axla när han spände på sig spån- eller näverkonten med tillhörande klädbylte fastkarkat på locket. Dessutom hade han framtill en ryggsäck, vilket gjorde att bördan ibland kunde uppgå till hela 40 kg. Efter 1943 började dessa transporter ske med bil. Vid flottningen i älven skedde dock transport av mat och utrustning i en extra stor båt. Med den färdades man nedefter älven och slog sedan fast på en i förväg uppgjord plats där maten tillagades, varpå man återigen färdades en sträcka innan man tog iland för att ordna nattkvarter. Se bild från en timmerkoja i början av seklet.
År 1948 började man praktisera bruket av kocklag, vilket innebar att man satsade en summa pengar varje månad, varefter råvarorna till maten inköptes och tillagades kollektivt. Upphandlingen skedde som regel hos Yngve Dahlberg i Bredsel.
Mathållningen blev efter kocklagens införande betydligt bättre och det blev även billigare. Nu kunde man också få kött och mjölk eftersom inköpen skedde betydligt oftare än tidigare. Mjölken kunde man behålla färsk ända upp till en vecka om den sänktes ned i en kallkälla och vädret var kyligt. Av torrmjölk gjorde man fil i 15- eller 20-liters mejeriflaskor. I övrigt var det mest vanlig husmanskost som tillagades, grönsaker saknades dock helt.
På ett kocklag om dryga 30 man behövdes 3 "gnistare" till matlagningen, vilken ibland skedde inomhus men ofta ute under bar himmel. Det värsta med matlagning utomhus var om det regnade, man kunde då få tillverka ett extra tak att skydda paltsmeten. Ett viktigt tillbehör vid utematlagning var annars brandjärnet, vilket bestod av en rund platt ring med 3 st 25 cm långa ben, på vilket sedan grytan placerades. En dags matsedel kunde vid denna tid se ut på följande sätt:

År 1965 var det slut med bäckflottningen och man började transportera hem folket över natten. Detta innebar slutet för kocklagen, hädanefter tog var och en med sig mat för dagen hemifrån.

Forts kapitel 4.10

Åter sida 1