6.2 Bröllop i den gamla goda tiden
av Amandus Pettersson
Den 4 januari år 1900 hölls dubbelbröllop i Hjelmska gården i Brännmark. Brudparen var August Granström från Trångfors och Maria Bergfast från Bölsmanån,
samt August Pettersson från Trångfors och Anna Severina Granström från Bäckås. Vigselförrättare var Älvsby landsförsamlings första kyrkoherde, Johan
Nygren. Bröllopet varade i dagarna tre och utetemperaturen var hela tiden omkring 40 minusgrader. Inomhus stod dock glädjen högt i tak och det gick säkert
ingen nöd på värdfolk och gäster. Värre var det nog för brudtittarna, eller "brudsiaran", vilka hade ett kallt jobb dessa dagar. Det var nämligen sed att traktens
folk samlades utanför det hus bröllopet hölls i, och ropade ut bruden, varpå brudparet kom ut och visade sig.
Det började rustas och sparas redan ett år i förväg då de gamla stora bröllopen skulle firas. Vävstolarna skulle dunka för att man i ti skulle hinna väva det som
behövdes vid bröllopet, och inte minst det man behövde efter giftermålet. Nöjen fick man avstå ifrån, man kunde till exempel få avvara den alltid efterlängtade
tjänsteombytesbalen den 24 oktober, det år man gifte sig. En piglön i slutet på 1800-talet var ca 25 kr per år, men om husbondfolket var hyggliga kunde dom ge
pigan ett klänningstyg eller ett par skor när hon flyttade till den nya platsen. Det gällde också att gnida och spara för att kunna köpa tyg till brudklänningen och
till sylön åt sömmerskan. Det var sed förr att man skulle ha två klänningar när man gifte sig, en den dagen då man vigdes och den andra, som kallades
annandagsklänningen, dagen därpå. Minst två par skor måste man ha, ty de grova golven slet hårt på sulorna.
Även maten till bröllopet fick man tänka på året före. Allra helst om det var dubbelbröllop som skulle pågå i dagarna tre. Både gris och kalv skulle födas och
gödas, och kanske ett par får. Hemkärnat smör, hembakat mat- och kaffebröd samt mjölk och grädde skulle också finnas i förråd. Ingen mat skulle köpas!
Starkvaror skulle dock köpas hem från Piteå och fraktas hela den långa vägen med häst. Den tiden såldes spriten i hel- och halvankare, och dessa kunde vara
tillverkade av trä eller bleckplåt, med en tapp i mitten. Plåtankaren var försedda med handtag eller grepe samt fot under. Mängden av sprit kunde väl variera lite,
men den var billig, så någon "torka" var det säkert inte.
Det var tusen saker som skulle göras. En kokerska som var känd för sin matlagningskonst skulle påtingas, ty mycket hängde på henne om bröllopsgästerna skulle
trivas. Minst en spelman skulle också tingas, i det här fallet blev det en fiolspelare vid namn Johan Albert Holmström från Snesudden. En på den tiden mycket
beryktad spelman.
Gåvorna till brudparen kunde vara av vitt skilda slag. Det kunde väl mest röra sig om nyttosaker som tillverkades i hemmen, såsom dukar, täcken, lakansväv och
till och med någon tunna potatis. Presenter från butiker var nog mer sällsynta.