6. Övrigt. Grundträsk-Magnus
av Amandus Pettersson
"Gronnträsk-Magnus" eller Johan Magnus Larsson i Grundvattnet är en i dessa trakter legendarisk gestalt, om vilken det cirkulerar otaliga historier. Främst
handlar dessa om hans väldiga styrka, men det framgår också att han var en person som sällan blev svaret skyldig och det gällde såväl hög som låg. Vad jag här
nedan ska försöka återberätta är sådant som har berättats för mig både när jag var barn och sedan jag blev vuxen. Min mamma var nämligen piga i Grundvattnet
på den tiden när "Gronnträsk-Lass", Magnus far, förde befälet där.
Magnus var född den 9 mars 1879 som tredje barnet till den förste nybyggaren i Grundvattnet, Lars Erik Larsson och hans hustru Maria Erika Roos. Paret hade
även dottern Ulrika Augustina, samt sönerna Lars Anton, Frans Oskar och Karl Ludvig. Av dessa dog dock yngste sonen Karl Ludvig endast tre månader gammal.
De två äldsta sönerna Anton och Magnus var ganska orädda av sig, och en gång när de var i tioårsåldern kom de ihåg att bada i en vak just där Kvarnbäcken
rinner ned i Grundträsket. Det var mitt i vintern och kallt. De klädde av sig inne i det stora köket och sprang sedan de 300 meter som det var till vaken, och
hoppade i. Då de hade varit i vaken någon minut hoppade de upp på isen och sprang så in igen och ställde sig i öppna spisen, där de högg tag i stackjärnet och
värmde sig. "Gronnträsk-Lass" satt då på höstolen och mullrade något om "evinnerlige pojkrackara jena".
En vår några år senare när flottningen skulle börja i Grundträskbäcken, och flottarna rastade vid Grundträsket, så kom Magnus på idén att också han skulle fara i
flottningen. Han sökte fram en gammal god skinnsäck och började stuva ned lite mat. I farstun stod en välfylld tina med nedsaltat kött, varur han tog en redig bit,
samt hembakad "skarpkako", smör och en del annat. Medan han höll på med detta "kom en Lass å fråge, vors skol dö pojk? I sko oppe flöttninga, svåra en
Magnus. Dö sko et oppe flöttninga, dö val ett svambel", svarade fadern. Detta oaktat tog Magnus sin skinnsäck på ryggen och följde med flottarna.
Medan flottarna väntade på dammvattnet hade dom inte mycket annat att syssla med än brottning i alla former, däribland att "slungas". Magnus var intresserad,
så han ville att min far skulle lära honom hur det gick till. Till att börja med åkte han nog med ganska lätt, men eftersom tiden gick kom han på knepet och sedan
lade ingen Magnus i backen. Det har berättats att då han gjorde rekryten, så hade han kastat en antagonist genom en vaktkur så bräderna flög.
Ett annat bevis på hans stora styrka är historien om när han skulle bygga en ny ladugård i Grundvattnet. Det var vår och klabbföre när timret skulle köras hem,
hästen var dessutom tidigare skrämd i sådant före. Då gick Magnus fram och spände från hästen och ledde den till sidan av körvägen. Sedan ställde han sig i
skaklarna och tog upp dem, varpå han började dra av alla krafter. Det visade sig dock vara omöjligt, så han släppte skaklarna och gick fram till hästen och sade
"ett vare måjligt dö skull work då et i worke".
En annan historia om Magnus enastående fysik, är den som handlar om när han en höstdag skulle lada några hässjor myrhö på andra sidan Grundträsket. Den
första snön hade redan kommit när han gjorde sig redo ro över sjön och utföra arbetet, vilket också skedde. När han var färdig hade emellertid båten drivit iväg
från stranden och han stod inför utsikten att fotgå den långa vägen runt om sjön. I stället för att göra detta tog Magnus av sig kläderna och fäste dom med hjälp
av bältet omkring halsen och simmade tillbaka över sjön.
Jakthistorierna som berättas om Magnus är också många. Det säges att då han jagade älg så bar han alltid hem den i två vändor. Sedan han tagit ur och flått
älgen, högg han av den på mitten, varpå han tog tag i skankarna och lade dem på axlarna för att sedan lugnt vandra hem med bördan.
Magnus och hans hustru Augusta, född Sandberg i Granholmen, var gästfria människor som aldrig nekade en vägfarande ett mål mat eller en kopp kaffe. Den
som var blyg och tystlåten kunde dock ha en besvärlig stund när de kom in till Magnus. Det kom en gång in en jägmästare för att värma sig vid den stora öppna
spisen, och då sa Magnus "röck dä en kopp, sockre jär inne i dragkistlåda inne kåmmarn". Sedan var han tyst en stund, så även gästen. Efter ett tag gick
Magnus in i kammaren och tog en försvarlig bit toppsocker ur dragkistan samt en stora morakniv, varpå han lade detta på bordet och sade, "doge nö dreck kaffe
då". Den fine herrn hade bara att lyda order och försöka få loss en bit socker ur sockertoppen, och sedan gå till spisen där treliters-kaffekokaren stod och
puttrade.