3. Fortsatt utveckling. Emigrationen
av Anders Sandström
Under andra hälften av 1800-talet och början av 1900-talet lämnade över en miljon svenskar landet för att utvandra till Amerika. Även innevånarna i de små
byarna och nybyggarsamhällena i trakten runt om Storforsen drabbades av resfeber i början av det här seklet. Det var mest unga människor som reste och
orsaken var här liksom annorstädes bristen på utkomstmöjligheter. Det var ont om arbete och för de flesta hägrade drömmen om en bättre tillvaro på andra sidan
Atlanten.
För att få ihop medel till biljett och respengar sålde folk allt de ägde och ifall man inte hade tillräckligt med ägodelar att sälja kunde man göra som bröderna Karl
och Johan Eklund. Dessa två var ursprungligen från Arjeplog men bodde under två års tid i en bagarstuga hos Amandus Petterssons föräldrar i Gustavstorp. Där
snickrade dom fällbord, stolar, soffor, skidor och annat som dom sedan sålde på auktion vid jultiden 1924. Sedan åkte dom med häst till Älvsbyn och därifrån
med tåg till Göteborg, för att sedan ta båt över till USA och slutligen återigen tåg till Kanada.
Andra åter reste via Östersund till Trondheim och sedan över Atlanten. Väl framme tog man ofta jobb som skogshuggare eller järnvägsarbetare vid något
banbygge. Språkkunskaperna var det ofta inte så väl beställt med. Det berättas att när Edvin Öhlund och hans kamrat kom fram till New York såg dom en skylt
med ordet "Salmon", och eftersom hans bror hette Alf Salmon beställde dom "Salmon" och fick följaktligen lax att äta.
De flesta utvandrarna från dessa trakter reste till Kanada, men även USA och i något fall Brasilien nämnes som destinationsort.
Bland de minst kända torde Brasilienemigranternas öden vara. Dessa gick ofta mycket svåra umbäranden till mötes i Brasiliens djungler och urskogar. Om detta
har Emilia Carlsson, bördig från Storidan, berättat för Piteå-Tidningen (18/7 1969) vid ett besök hon gjorde i hemlandet sommaren 1969. (Se särskild emigrationsnot)
Nedanstående förteckning över utflyttade är upprättad av cirkeldeltagarna och tar upp namn, hemort och resår.
Uppgifterna bygger huvudsakligen på minneshågkomster och torde därför snarare var något lägre än den verkliga emigrationen.
A G Andersson i Finnäset 1890
Petrus Sundman med hustru i Kantaberget 1893
E A Hedman med familj i Nästräsk 1905
Hjalmar Granström i Bäckås 1910
Johan Sundman i Södra Storfors 1910
Emilia Carlsson i Storidan 1911
Beda Eriksson i Vitberget 1922
Göran Larsson i Gransel 1925
Algot Öhland i Bölsmanån 1925
Edvin Öhlund i Bölsmanån 1927
Ossian Hedman i Nästräsk 1926
Karl Hedman i Nästräsk
Hugo Hedman i Nästräsk
Albert Öhman i Brännmark
Ernst Olofsson i Brännmark 1926
Ida Bergfast i Bölsmanån
Evelina Andersson i Sörstrand
Peter Vennberg i Idafors
Arvid Andersson i Holmsel
Knut Andersson i Holmsel
Axel Lundgren i Björktorp
Lova Lundgren i Björktorp
Agge Lundgren i Björktorp
Arthur Lundgren i Björktorp
Frans Backman i Östrand
Ameli Backman i Östrand
Sten Backman i Östrand
Arthur Wikström i Idafors
Emil Örnberg i Idafors
Karl Eklund i Gustavstorp
Johan Eklund i Gustavstorp
Johan Pettersson med familj i Vidsel